Inte så sjuk som du tror...

Årligt vårdbehov vid schizofreni, schizoaffektiv och vanföreställningssyndrom: 

Inlagd:   6,4 dagar
Läkarbesök:  1,4
Sköterskebesök: 18,6
Kuratorbesök:    1,2
Annan personal:  6,3

199 personer i Sverige år 2007. Läs mer hos IHE.

50 % av psykiatrins vårdplatser är lika delar tvångsvård och rättspsyk (hot & misshandel), där 75 % har missbruk.

Vid schizofreni får 4 % tvångsvård varje år och 1 % sitter på rättspsyk. Tvångsvård alltså vart 25:e år och rättspsyk vart 500:e år.

Senaste forumpostningar

Skriklåda

zoegas Profilbild zoegas - 11 sekunder sedan

Nä. Den har två tider. Den ena gick rätt

Geta Profilbild Geta - 2 minuter sedan

Nytt batteri?

zoegas Profilbild zoegas - 13 minuter sedan

Min armbandsklocka gick fel med en timme och 20 minutrer

Klanggedin Profilbild Klanggedin - 25 minuter sedan

Det gillar tjejerna åh..

zoidar Profilbild zoidar - 30 minuter sedan

Chrome här.

Klanggedin Profilbild Klanggedin - 35 minuter sedan

Tjejer gillar Opera.. Är du en sån?

zoegas Profilbild zoegas - 4 timmar sedan

Jag föredrar att förolämpa folk med humor.

zoegas Profilbild zoegas - 4 timmar sedan

Jag kör Opera

Nissegossen Profilbild Nissegossen - 4 timmar sedan

eller också att jag bytt webbläsare, har du fortfarande safari zoegas?

wasp Profilbild wasp - 4 timmar sedan

zoegas! Din kommentar igår om tjockisen slår det mesta!!

Skriklådan är bara för medlemmar

Slumpvald nyhet

Aripiprazol - en dopamin-serotoninstabiliserare
22.03.2014

schizofreni

Aripiprazol verkar vara en dopamin-serotoninstabiliserare enligt nya rön.

Vid schizofreni anses dopamin vara förhöjt i en del av hjärnan, vilket ger bl.a. hallucinationer. I en annan del av hjärnan är dopaminet för lågt, vilket ger negativa symptom.

Äldre neuroleptika har effekt på positiva symptom genom att blockera dopamin i hjärnan, men tyvärr så påverkas inte negativa symptom och biverkningar på kroppsrörelser kan uppstå, eftersom de också styrs av dopamin.

Atypiska neuroleptika t.ex. Leponex, Risperdal, Zyprexa ger mindre effekt på kroppsrörelser, men kan ge andra biverkningar, som t.ex. viktökning och därmed diabetes.

Partiella agonister och dopaminstabiliserare är nya typer av neuroleptika, som befinner sig under utprovning. Partiella agonister verkar genom att både ge svag dopamineffekt samt svagt dopaminblockerande effekt. Dopaminstabiliserare, som utvecklas av nobelpristagaren Arvid Carlsson, skall normalisera dopaminet dvs där det är för högt eller lågt så blir det normalt.

Aripiprazol, som kommer att finnas på apoteken om 6 månader troligen, har sagts vara en partiell agonist. Nu har farmakologer i provrörsförsök visat att medlet är en dopamin-serotoninstabiliserare. Det är intressant, dels pga av både dopamin och serotonin tros vara inblandade i schizofreni, men också eftersom dopaminstabiliserare först skulle komma om 5 år annars.

Det finns c:a 4000 patienter som fått aripiprazol redan. Effekten på positiva och negativa symptom har varit likvärdig med Haldol och Risperdal.

Förhoppningen är att effekten på negativa och kognitiva symptom skall vara bättre. Aripiprazol påverkar inte prolaktin, kroppsrörelser, hjärtats QTc-tid eller kroppsvikten.

En nackdel som framkommit i vissa studier är ökad risk för akatisi vid viss dos. Det kommer dock att ta flera år att utvärdera aripiprazols effekt och biverkningar, som det gör för alla nya läkemedel.

Kommentar:

När medel mot schizofreni med ny verkningsmekanism kommer borde de tidigt testas på personer, som inte fått effekt av neuroleptika (c:a 10 %). Förmodligen borde myndigheterna införa detta som krav, då 20 % av patienterna med schizofreni står för 80 % av samhällets kostnader enligt WHO. Ur såväl humanitär som ekonomisk synpunkt finns anledning till att kräva detta och det är viktigt nu eftersom det finns väldigt många helt nya läkemedel mot schizofreni under utprovning.

Källa:

Burris KD, Molski TF, Xu C, Ryan E, Tottori K, Kikuchi T, Yocca FD, Molinoff PB.
Aripiprazole, a novel antipsychotic, is a high-affinity partial agonist at human dopamine D2 receptors.
J Pharmacol Exp Ther 2002 Jul;302(1):381-9