Att ungefär 50 % av de med schizofreni inte tar sin medicin känner många till, men det är lika vanligt vid alla andra sjukdomar.

Om en läkare upptäcker att läkemedlet inte ger effekt, så tänker de nästan aldrig på att patienten inte tagit medicinen utan på att medicinen eller dosen inte passade och måste ändras.

Att ta medicinen som läkaren föreskrivit kallas för följsamhet eller compliance på engelska.

Bristande följsamhet gör att läkemedelseffekten går förlorad och innebär ett stort ekonomiskt samhällsproblem. Orsakerna till bristande följsamhet är många och det har varit ringa framgång i att förbättra den.

Nu talas om att konkordans skall ersätta följsamhet. Konkordans innebär att läkaren och patienten gemensamt kommer överens om när och hur medicinen skall tas. Genom att göra så antas att patienten skall ta sin medicin.

Kommentar:

Följsamheten mot läkarens ordination är bara 50 % och tyvärr finns det inte mycket att göra åt det.

Cochrane Institutet säger att det är ett stort och komplext problem samt att metoderna för att förbättra följsamhet är inte särskilt effektiva. Inom psykiatrin är bristande följsamhet välkänt och där en uppenbar förklaring, när läkemedelseffekten uteblir. Då brukar depåinjektioner användas, men tyvärr patienterna kan utebli från dessa också faktiskt.

Själv förstår jag inte vitsen med konkordans, eftersom det är ju så sedan minst 10 år tillbaka lagen har sagt att det skall göras i Sverige. I artikeln presenteras heller inga bevis för att konkordans skulle vara effektivt.

Eftersom följsamheten inte gick att förbättra nämnvärt efter minst 20 års forskning, så böts namnet till konkordans. Plötsligt uppstår ett nytt forskningsfält och nya anslag till forskningen kan fås.

I Europa har läkemedelskostnaderna skenat iväg och läkarnas fria förskrivning har hotats. Därför är läkarna positiva till att stödja konkordans, eftersom det skapar lite andrum innan krav om inskräkningar för dem hörs. Precis den situationen har vi i Sverige. Det har klagats över för höga läkemedelskostnader. Läkarna har lyckats få ett flerårigt projekt för att förbättra följsamheten, som säkert kommer att misslyckas, men det ger lite andrum.

Tragikomiskt är att om det skulle lyckas till 100 %, så kan läkemedelskostnaderna fördubblas teoretiskt, vilket ju ursprungligen inte var tanken.

Tyvärr, brister ledaren i British Medical Journal på en viktig punkt - diagnosen. Det finns sjukdomar där 30-40 % av diagnoserna är felaktiga. För schizofreni är dock feldiagnoserna bara c:a 5 %. För att patientens bristande följsamhet skall vara skadlig, måste diagnosen och medicineringen vara rätt. Det är den inte alltid idag. En del av den dåliga följsamheten kan därför vara bra!

Källa:

Marshall Marinker och Joanne Shaw
Not to be taken as directed
BMJ 326:348-349(2003)