Annons
 
Genus och psykiska funktionshinder/psykisk ohälsa PDF Skriv ut E-postadress
2007-01-16 17:49
Det saknas ett tydligt genusperspektiv inom psykiatrin och handikappomsorgen när det gäller insatser för kvinnor och män med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa. Det kommer fram i rapporten ”Om jag syns finns jag!”, utarbetad av Birgitta Sjögren Öhlund, Skellefteå, på uppdrag av Nationell psykiatrisamordning. Rapporten, som gavs ut i december 2006, vill synliggöra personer med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa, med fokus på kön och samhällets insatser. Kvinnor och män med psykiska funktionshinder har liten plats i jämställdhetsdebatten. De är inte sitt funktionshinder och därmed ”rollösa” i andra avseenden, men betraktas och bemöts ofta så. Det verkar finnas en föreställning om att kön inte har betydelse för att förstå personer med funktionshinder och deras livssituation, något som också bekräftas av forskare inom handikappområdet. Den omedvetenheten eller ointresset kan till exempel leda till fel insatser. Det fattas både könsuppdelad statistisk och befintlig forskning på området. En anledning till det kan vara att dessa personer ”försvinner” in i den stora gruppen av personer med funktionshinder, en annan att kvinnor och män med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa har låg prioritet inom forskningen.

Psykisk ohälsa är ett av de stora folkhälsoproblemen i Sverige idag och det drabbar kvinnor och män olika. Vi måste fråga oss varför den psykiska ohälsan är så hög just bland kvinnor, varför allt fler flickor och unga kvinnor drabbas. Det är också viktigt att ställa frågor kring pojkars och mäns psykiska ohälsa, till exempel med tanke på fullbordade suicid och missbruk. Generellt är det fortfarande traditionella könsrollsmönster som styr inom vård och omsorg, vilket påverkar vilka insatser som kvinnor respektive män erbjuds. Här behövs en utveckling, med större medvetenhet och nya metoder för att bryta invanda mönster.

Kvinnor och män diskrimineras och särbehandlas på grund av kön. Så länge det är så bör kön problematiseras, särskilt när det gäller marginaliserade grupper i samhället. Det är viktigt för alla människor att få synas och bli bekräftade utifrån ett helhetsperspektiv, där en mängd olika livsroller ingår. Som det är idag leder samhällets stigmatisering till diskriminering av både kvinnor och män, flickor och pojkar med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa. Den sociala brännmärkningen innebär ett osynliggörande av båda könen.

Det är viktigt att en fortsatt diskussion leder till att kvinnor och män, flickor och pojkar med psykiska funktionshinder och psykisk ohälsa blir mer synliga och därmed stärkta i den jämställdhetsdebatt som rör alla samhällsmedborgare. Det behövs en djupare analys på flera olika nivåer för att förstå vad det hela handlar om.
Birgitta Sjögren Öhlund

Fotnot: Om jag syns finns jag! Att synliggöra kvinnor och män med psykiskt funktionshinder och psykisk ohälsa. En rapport med fokus på kön och samhällets insatser. Rapport 2006:8 från Nationell psykiatrisamordning.