40 jazzmusiker från perioden 1945-1960 fick sin livshistoria granskad och när det var möjligt omvandlad till en psykiatrisk diagnos enligt DSM IV.

Jazzens stora artister hade ofta problem med missbruk (heroin 21 st, alkohol 17 st, och kokain 3 st). Tre musiker hade psykossjukdomar, inklusive schizofreni och missbruksorsakad psykos.

Elva hade depressioner och två ångest, inklusive tvättritualer och tvångsmässigt övande samt sökande efter rätt munstycke. Det är intressant att tvångsmässighet kan ha en adaptiv funktion i kreativitet.

Fem av personerna var också utpräglade spänningssökare, som gillade partyn, socialt drickande, sex, droger samt andra nya och illegala företeelser. Det spekuleras därför att högt kreativa och spänningssökande individer dras till att bli popartister.

Källa: