Om ett barn med genetisk risk för schizofreni växer upp i en dåligt fungerande familj kan det tippa över vågskålen till att utveckla sjukdomen, men om barnet växer upp i en välfungerande familj kan det möjligen förhindra honom eller henne från att få sjukdomen.

Totalt 145 barn till mödrar med schizofreni, som adopterats jämfördes med 158 adoptivbarn, som inte hade mammor med schizofreni.

Psykiatriker intervjuade barnen och deras adoptivfamiljerna. Familjens funktionsförmåga bedömdes enligt Oulu Family Rating Scale. Skalan mätte faktorer, som kritik, föräldrakonflikter, avsaknad av empati, föräldrar-barn konflikt, inflexibilitet, förträngd kommunikation och avsaknad av humor. Familjerna graderades i 5 nivåer från "frisk" till "allvarligt dåligt fungerande".

Vid i genomsnitt 23 års ålder och även 12 år senare intervjuades barnen för att se om de hade schizofreni eller schizofrenispektrum sjukdom, vilket 13 % (40 st) hade. 32 stycken hade en hög genetisk risk för schizofreni. De fann att det fanns en länk mellan dåligt fungerande familjer och hos de som fick schizofreni, men inte för de adopterade barnen med psykiskt friska mödrar.

Resultatet kan enligt forskarna tolkas som ett exempel på genotyp-miljöinteraktion dvs adoptivbarnen med genetisk risk är mer känsliga för problem i adoptiv familjen.... Ett alternativt sätt att se på saken är att det finns en skyddande effekt att växa upp i en "frisk"adoptivfamilj.

Fynden är också slående eftersom varken hög genetisk risk eller dåligt fungerande familj ensamt förutser adoptivbarnets sjukdom. Detta kan tolkas som att den genetiska risken och uppväxtmiljön har en interaktiv effekt både att framkalla och skydda från sjukdom.

Kommentar:

Källa: