Hannes Qvarfordt

I februari 2013 skrev jag ett blogginlägg om fördelar och risker med samverkan med andra organisationer inom en paraplyorganisation.

Inlägget var betitlat ”Samverkan till döds”, och på förekommen anledning vill jag nu återkomma jag till ämnet.

Skälet är den utveckling som har skett inom nätverket NSPHiG i Göteborg och som tycks vara förestående också inom samverkansorganet NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa) på det nationella planet.

Läs mer hos RSMHBloggen.

Kommentar  
Viktigt att veta att biopsykiatrin använder också socialpsykiatri, men bara till 10 % av behovet. För få psykosociala behandlingar, som sjukdomshantering, familjeutbildning och familjeintervention ges, trots de minskar symptom och psykoser. Tror bara att Viska har propagerat för psykosociala behandlingar i 13 år för att minska psykoser och våld.

Nu har väl RSMH och Schizofreniförbundet börjat diskutera saken, men de har för dåligt driv och de måste bli en huvudfråga för dem. Enligt psykosregistret har 80 % problem med symptom, så starkare effekt behövs.

De psykosociala behandlingarna är främst psykiatrins ansvar, men också kommunernas. Problemet är att på många orter saknas psykosociala behandlingar helt. T.ex IPS-modellen för arbete finns bara hos 17 %. Man kan få information om detta i Psykosregistrets årsredovisning.

http://www.viska.se/index.php/nyheter1/19-varden/6568-rapport-fran-psykosregistret-2015