Diagnossättning är svårt och vi bör vara ödmjuka inför uppgiften.
Samstämmigheten i psykiatriska diagnoser är inte så hög som vi skulle önska, skriver Hans Olsson, som vill se en »broms« på diagnoserna.
Häromdagen träffade jag en 35-årig kvinnlig patient för uppföljning efter tvångsvård. I journalen hade hon: posttraumatiskt stressyndrom, atypisk autism, uppmärksamhetsstörning, paranoid schizofreni, schizoaffektivt syndrom, ångestsyndrom, självdestruktiva handlingar i sjukdomshistorien och missbruk av droger.
Själv vill hon endast godkänna posttraumatiskt stressyndrom. Patienten är mer eller mindre konstant självmordsbenägen. Det som emellertid inte kommer fram i journalen är att hon skär sig i underarmarna för "att minska en inre smärta".
Läs mer i Läkartidningen.