Två händelser på psykiatriområdet har gett mig kalla kårar den senaste tiden.

Den första är Socialstyrelsens Nationella riktlinjer för antipsykotisk läkemedelsbehandling vid schizofreni och schizofreniliknande tillstånd, som har kommit ut i sin slutliga version i dagarna.

Remissversionen av dessa riktlinjer har kritiserats hårt av stora delar av brukarrörelsen, RSMH och mig

Läs mer i RSMHBloggen.

Kommentar  
I RSMHBloggen så värnas om psykisk sjukas frihet på olika sätt och vi är lika kloka som alla andra.

När man ser på kommenteringsfunktionen på RSMHBloggen, så kan man tro enligt reglerna att alla är spritt språngandes galna och alla postningar förhandsgranskas dessutom. Dessutom måste man ange sitt riktiga namn vilket alla kanske inte vill. På Viska kan medlemmar kommentera utan förhandsgranskning och det är bara gästernas kommentarer och postningar som förhandsgranskas.

Man får som intrycket av RSMHBloggen att vi är allt galna och det främjar inte en bra debatt. Det blir envägskommunikation och det kan RSMH förlora på.

Viska har haft helt fri postning i forumet och nyhetskommentarer i 8 år. Det var sällan det var problem med gäster faktiskt. Det borde gå att ha helt fri kommentering på RSMH också, men att man stänger av eller förhandsgranskar de som ställer till problem. Det är tveksamt om något problem överhuvudtaget kommer att uppstå.
Det gäller väl att försöka tidigt upptäcka tecken på psykos och behandla tidigt med KBT och omega-3 för att förhindra psykosutbrott, men man vet ännu inte hur långvarig skyddseffekten är.

Sedan bättre behandling av nyinsjuknade. Antagligen kan man komma ganska långt med detta. Eftersom kognitiv nedsättning verkar signalera psykos, så vore det nog bra med tidig minnesträning och aktivering. Andra psykosociala behandlingar biter nog bättre då. Tror att detta kan ge bra effekt.

Lustigt att man skriver ofta att schizofreni är en invalidiserande sjukdom, men det märks egentligen bara på Viska och Viska-gubben. I övrigt verkar inte finnas så mycket "invalidanpassning" i själva psykiatrin utan det är väl inom kommunala psykiatrin det är mer påtagligt med gruppboende och boendestöd.
Det bästa vore om det kunde ses som helt naturligt att drabbas av schizofreni och att man visste hur man ska gå in i den rollen utan allt för mycket lidande.
Inte alla, men en del kan nog vara så. Om man saknar sjukdomsinsikt helt, så går man nog inte med i RSMH.

Tyvärr tycker jag att RSMH bitvis liknar föreningen Vi har rätt att vara galna och har problem att visa vägen till hälsa och bättring.

Det är viktigt också att tänka på att vi idag har många fler att tala med än tidigare - boendestöd, kontaktpersoner, kontaktgrupper, personligt ombud, träfflokaler mm. Det är inte säkert att en psykolog ger bättre resultat än annat prat vid schizofreni. Brytande av isolering kanske är bättre och sysselsättning.
Är det inte så att många som debatterar inom RSMH vill inte låtsas om sin sjukdom och sina funktionshinder. Det gäller att vara så positiv.
Vården av schizofreni är ett stort problem ur många aspekter. Ett stort problem är att vid schizofreni fungerar inte tänkandet normalt och man kan ha dåligt närminne och koncentrationsförmåga. I och för sig förekommer feltänk vid de flesta psykiska sjukdomar, men vid schizofreni, så är problemen värre och bara 10 % klarar av att jobba.

Naturligtvis så kan man undra om man klarar av att vara sin egen psykiater, som RSMH vill få oss till. Det antagligen svåraste läkarjobbet.

RSMH slår ofta slint i sin kritik och blåser ofta upp småproblem som bältning. Det RSMH borde kräva är en handikappanpassning av psykiatrin. Att vård och läkarkontakten utvecklas och tar hänsyn till kognitiva funktionshinder som är ett faktum. Psykiatrin kan först bli framgångsrik om patienten förstår, minns och kan dra rätt lärdom vad som sagts. Jag tror att på denna punkt kan psykiatrin gjort fel i 100 år, vilket är märkligt eftersom schizofreni hette först förtida demens.