En viktig del i återhämtningen kan vara att tycka bättre om sig själv, känna hopp och tro att det är möjligt att göra framsteg.

Självstigma kan försvåra genom att man börjar tro att stereotypa uppfattningar om psykisk sjukdom är sanna, och stämmer för en själv.

Det kan t ex vara att man inte kan bli bättre, inte kommer att kunna arbeta eller ha ett meningsfullt liv.

Nu finns ett program med syfte att lära sig hur man lägger märke till och handskas med självstigma. Materialet heter ”Att utveckla sin personliga historia och minska självstigma” och det finns en framtagen arbetsbok både för deltagare och gruppledare.  

Läs mer nyheter från Bättre Psykosvårds nyhetsbrev.

Kommentar  
Problemet är att psykiskt sjuka diskrimineras strukturellt. Vi anses inte vara till någon större nytta för samhället. Då är det inte underligt om man får negativa tankar och depression.
Depression med negativa tankar om sig själv och negativa röster med kritik mot en själv kan ses som temporär självstigmatisering också. Det intressanta är att negativa röster liknar negativa automattankar vid depression och att kanske antidepressiva kan ha effekt, liksom KBT mot depression. Problemet med röster är främst, när de har ett budskap som man mår dåligt av. Det kan kanske ändras med KBT.
Det här kan vara viktigt, eftersom kritik och skäll från omgivningen kan öka risken för psykoser. Har inte märkt så mycket av självstigma här om jag skall vara ärlig. Enstaka fall bara och då kan man också vara negativ mot andra personer. Så om man är förbannad på andra, så kan man vara det på sig själv också tror jag.

Har märkt här att de som är positiva till sig själv verkar må bäst (det inkluderar bl.a mig själv). Så att vara positiv till sig själv tror jag är viktigt. Samtidigt är det en form av glädje och negativa symptom kanske kan försvåra möjligheten att vara positiv.

Att vara positiv till sig själv genom att anse sig frisk fastän man inte är det är dock improduktivt och försvårar återhämtning väldigt mycket.