Inte så sjuk som du tror...

Årligt vårdbehov vid schizofreni, schizoaffektiv och vanföreställningssyndrom: 

Inlagd:   6,4 dagar
Läkarbesök:  1,4
Sköterskebesök: 18,6
Kuratorbesök:    1,2
Annan personal:  6,3

199 personer i Sverige år 2007. Läs mer hos IHE.

50 % av psykiatrins vårdplatser är lika delar tvångsvård och rättspsyk (hot & misshandel), där 75 % har missbruk.

Vid schizofreni får 4 % tvångsvård varje år och 1 % sitter på rättspsyk. Tvångsvård alltså vart 25:e år och rättspsyk vart 500:e år.

Senaste forumpostningar

Skriklåda

Recard2016 Profilbild Recard2016 - 1 timme sedan

Björk

björk Profilbild björk - 1 timme sedan

Det ante mig är hen homosexuell..

björk Profilbild björk - 1 timme sedan

Recard är allas vår autofagget

wasp Profilbild wasp - 1 timme sedan

Är så fly förbannad över helgen att snart exploderar jag!!!!!!!

Nissegossen Profilbild Nissegossen - 7 timmar sedan

Sömn, nä inget att tänka sig

Nissegossen Profilbild Nissegossen - 7 timmar sedan

God morgon zoegas

zoegas Profilbild zoegas - 8 timmar sedan

Morrn!

Nissegossen Profilbild Nissegossen - 10 timmar sedan

Nä, det här går inte måste sova

Nissegossen Profilbild Nissegossen - 10 timmar sedan

Hänger med

Skriklådan är bara för medlemmar

Slumpvald nyhet

Antidepressivat Brintellix kan förbättra kognitionen
12.08.2015

Brintellix

Antidepressiva Brintellix kan förbättra kognitiva funktioner hos deprimerade enligt studier.

Vid egentlig depression är det vanligt med nedsatta kognitiva funktioner som koncentrationsproblem, obeslutsamhet, tankestörningar samt minnesstörningar.

Flera av problemen kan kvarstå mellan de depressiva perioderna trots behandling.

Läs hos Läkemedelsvärlden.

Det nuvarande sättet att basera doseringen på blodkoncentrationer kan ifrågasättas. Studier hur läkemedlet varierar i hjärnan kan ge säkrare vägledning för doseringen av antipsykotika.

När nya läkemedel utvecklas så mäts hur läkemedelskoncentrationen varierar i blodet. Ur detta så räknas ut hur ofta läkemedlet behöver doseras. Svagheten är att det är inte många läkemedel, som utövar sin effekt i blodet. Antipsykotika t.ex. har ju sin effekt i hjärnan. Naturligtvis, är det en osäkerhet, men det har sagts tidigare att blodkoncentrationen speglar koncentrationen i andra organ pga jämvikt.

I en färsk klinisk studie i Molecular Psychiatry av Tauscher J och medarbetare, så används en teknik där det går att mäta hur koncentrationen av Zyprexa och Risperdal varierar i hjärnan över tiden. Resultatet är väldigt intressant.

Zyprexa hade i blod en halveringstid på 24,2 timmar medan den i hjärnan var 3 gånger längre dvs 75,2 timmar.

För Risperdal var motsvarande siffror 10,3 timmar respektive 66,6 timmar.

Författarna drar slutsatsen att det nuvarande sättet att basera doseringen på blodkoncentrationer kan ifrågasättas.

Studier hur läkemedlet varierar i hjärnan kan ge säkrare vägledning för doseringen av antipsykotika.

Kommentar:

Väldigt intressant, men studier på fler patienter krävs innan man kan vara helt säker. Det som talar för att det stämmer är att effekten av antipsykotika försvinner väldigt långsamt, efter det att doseringen upphört. Om studien är rätt så borde man kunna dosera Zyprexa var tredje dag och Risperdal var sjätte dag. Det är viktigt att vara medveten om att effekten av läkemedlet i hjärnan ges av en viss minimikoncentration, så det är inte enbart hur koncentrationen varierar över tiden som är betydelsefull. Jag tvivlar på att upptäckten kommer att leda till några stora dossänkningar utan istället att det går att dosera antipsykotika mer sällan om det skulle behövas. Fördelen med det nya fyndet är att glöms en enstaka dos, så gör det ingenting, eftersom nivån i hjärnan är så jämn. Nackdelen är att t.ex. ändras dosen av Risperdal så tar det 10 dagar cirka innan man med säkerhet kan utvärdera effekten dvs det tar längre tid att få jämvikt. Biverkningarna kan också bli långvarigare, då de ju oftast är en oönskad effekt av läkemedlet. Förr doserades t.ex. Haldol 3-4 gånger dagligen, vilket i framtiden säkert kommer att betraktas som underligt.

Källa:

Tauscher J, Jones C., Remington G., Zipursky R.B., och Kapur S.

Molecular Psychiatry, 2002, vol. 7, no. 3 pp. 317-321

Lägg till kommentar