Jag har levt på nudlar, råa morötter och bröd utan pålägg under en dryg vecka. Det har gjort att jag kunnat spara ihop en slant vilken jag ska lägga på fler än en stor stark på bästa puben God vän. Här sitter jag med nästan femhundra koronor på fickan och det blir till hela tio öl på bästa puben God vän (av mellanstorleken). Vore jag alkoholist som Hasse hade jag köpt mig öl på Systembolaget, men jag vill helst rulla hatt på lokal, inte sitta på en parkbänk täckt av fågelträck och frysa. Naturligtvis ska jag försöka få med mig min besuttna vän Bosse Rulltårta, han brukar inte vara omöjlig att få att pröjsa en öl eller två. Hela världen möts på God vän och jag är redo för olika kulturyttringar som den för oss nordbor heliga snapsen. Jag går nu och lägger mig så blir det på med finskjortan och en kort promenad till mitt favvoställe imorgon. Ses vi i vimlet?

MVH/Ronny

Så sitter man ensam hemma igen efter nästan en månad på dårhuset. Jag har vårdats sedan den nionde april, först tretton och ett halvt dygn på PIVA, resterande tid på "vanlig" avdelning. Vad var vitsen med det då, undrar jag. Jag mår lika illa nu som när jag blev inlagd, kan inte påstå att jag vare sig hör mindre besvärande röster eller har minskad paranoia. Jag är inte utskriven än, men är lovad en utskrivning av chefsöverläkaren redan på onsdag om inget oförutsett inträffar. Med oförutsett menar jag hastig försämring och avbruten nattpermis, denna min första.

Jag kan inte fortsätta så här med regelbundna inläggningar, så mycket fattar till och med jag. Men vad ska jag ta mig till om mitt huvud åter fylls med knastankar? Nu denna gång vet jag inte riktigt vad som hände, men jag ringde polisen i ett desperat drag. Väl med bängen på tråden blev jag ombedd att ej störa dem och istället ringa psykakuten. Jag lydde, jag var desperat och sökte lindring även om den kom/kommer från ett skrå jag ej har något vidare förtroende för.

Dagen började annars skapligt, även fast det tog ända till klockan halv ett på dagen att få träffa läkaren och sedan ytterligare väntan på medicin för dagen att få med mig hem. Då tog jag till mitt universialtrick för att stå ut: vandra fram och tillbaka i korridoren. Chefsöverläkaren känner jag sedan relativt länge och henne har jag ett stort förtroende för och hon håller vad hon lovar, en utskrivning. Jag fick frågan vad jag skulle göra när en förhandling om fortsatt tvångsvård kommit till skott och jag sa att jag skulle skriva ut mig. Jag tvingades till och med lova att inte skada mig och det var i alla fall ingen lögn från min sida.

Jag har starkvaror till minst tre fyllor hemma, men tänker försöka att inte ta av dem och riskera att ringa ett fyllesamtal till avdelningen jag är inskriven på. Men vad är det för liv jag lever egentligen? Att sitta och uggla framför datorn hela dagarna börjar gå mig på nerverna. Fasen, jag är så hospitaliserad att jag saknar livet på PIVA, intensivvårdsavdelningen och då är det illa. Kära Gud, har du en plan för mig, ett syfte med mitt liv? Jag tänker så det knakar, men kan inte finna något.

MVH/Herr X

Ah, våren är kommen och med den perfekta förusättningar att sitta i en park och läska sig. Jag köpte mig tolv ölburkar som jag snart druckit upp. De första sex klippte jag i Hörsalsprarken och resterande sex tog jag med mig hem. Tänk vad trevligt det är att sitta ute och dricka och känna hur välbehaget och värmen sprider sig i kroppen. Finske mannen var på toppenhumör och sjöng Finlands nationalsång med darr på rösten. Mannen med det illröda ansiktet tömde sig på bajs i en buske igen och Viggar'n tiggde slattar och fimpar frånoss andra. Business as usual, med andra ord. Nu sitter jag hema på kammar'n och tippar i mig de öl jag har kvar. Det blir en repris imorgon, men till allas förtvivlan blir det endast folköl då. Nåja, en dag i veckan kan jag med visst besvär hålla mig nykter.

MVH/Hasse Promille

Nu är jag på första permissionen från dårhuset. Allt var  bra när jag kom hem och är det fortsatt. Faktiskt trode jag att det skulle kännas bättre att vara ute i det fria utan överrock ett tag, men det får duga åt mig, måendet. I medicinväg har jag tillfälligt fått en liten dosökning Stesolid och fått Mirtrazapin insatt, hur sjutton det nu stavas. Jag har ätit både chips och choklad samt druckit Coca-Cola. Klockan tio i fyra måste jag ge mig av igen till avdelning 26. Jag hamnade på den bästa avdelningen i alla fall, när jag väl släpptes från PIVA.

MVH/Herr X

Det blev ett samtal till farbror polisen för någon timma sedan. Jag sa som det var att vissa vill se mig död och har börjat stråla mig. Man vill sakta, plågsamt och säkert ta livet av mig. Jag var spik nykter under samtalet (och är fortfarande nykter) och tyckte jag skötte mig bra. Jag hann dock inte få ur mig allt jag ville, då damen i andra änden sa till mig att kontakta psykiatrin. Jag ville sköta det snyggt utan att blanda in vården och nu vet jag inte vad jag ska göra. Ska jag chansa att ringa AE (akutenheten) och lägga korten på bordet, eller vad? Kanske AE kan ringa polisen åt mig, det hoppas jag på. Varför ska det vara så himla svårt att anmäla mordförsök? Jäkla dilettanter!

MVH/Herr X

Mitt IFK Norrköping har öppnat årets allsvenska dåligt, möjligtvis den sämsta säsongsinledningen någonsin. Stryk med fem ett i första matchen (mot MFF) och stryk med tre noll borta mot lilla Mjällby AIF. Laget har en ny tränare, men det har inte hjälpt laget. De är på sin höjd ett mediokert lag och lär få kämpa för att hålla sig kvar i Allsvenskan. Laguppställningen är inget som skrämmer slag på motståndarna, det är svårt att locka till sig klasspelare när man harvar i botten av tabellen säsong efter säsong. Jag är uppriktigt rädd för att laget åker ur serien i år. Naturligtvis blir det en bojkott från min sida, jag tänker inte gå på Parken någon enda gång i år. Ge den nya tränaren silkessnöret och piska spelarnas ryggar och fotsulor. Bu för IFK...

MVH/Tjotta Olssons överman

Snart ska jag ringa polisen då agenter åker runt, runt mitt kvarter och beskjuter mig med strålar. Hoppas jag får en okorrumperad snut på tråden så att jag kan få rekvirera en polispatrull och ge oss ned på stan för agentjakt. Sist jag pratade med vården om detta kom de och hämtade upp mig, men nu sköter jag det hela utan inblandning av psykiatrin, så jag hoppas på ett bättre utfall denna gång. Jag känner ingen rädsla, jag är endast stridslysten. Inte illa att vara så lugn som jag är trots utdraget mord på mig. Det rör sig om aliens från ett annat solsystem och de har ingen rätt att styra oss enkla människor, för att inte tala om att mörda oss. Får jag ett nej av snuten får jag rädda mänskligheten på egen hand, jag får gå på jakt utan back-up. Livet på toppen är hårt, men min organisation sätter in pengar på mitt konto efter varje uppdrag. Jag lever för kampen och krig är ett naturligt tillstånd för mig.

MVH/Herr X

Idag blev en toppebdag i Hörsalsparken. Större delen av stadens glada klientel var på plats och trots att vi satt där i flera timmar var det snutfritt. Själv hade jag med mig åtta burkar Belllman och alla gick åt. Ja förutom en halv då, som jag gav till Viggar'n. Den killen förnekar sig aldrig, han vill alltid komma undan billigast möjligt. Vi pratade musik, vi pratade sport, vi pratade film. Vi pratade om det mesta och rövarhistorier drogs av både mig själv och övriga. Vad trevilgt vi hade det! Efter några timmar blev det dags att gå hem igen till ensamheten. Jag gick med tunga och vingliga steg hemåt och steg in i min lilla tvåa. Som tur var  gjorde jag ett stopp på Systembolaget och fick faktiskt handla trots att jag var rätt drucken. Det blev tio burkar Bellman till och dem avnjuter jag i skrivande stund. Som jag saknar att ha någon att slänga käft med. Jag skulle ju kunna ringa herr X och snattra bort en tio, femton minuter, vi får se hur jag gör. Nåja, jag har starköl och sovmorgon imorgon. Jag kan mycket väl tänka mig att vara uppe halva natten och dricka tills ölen tar slut. Nu tackar jag för mig, jag ska surfa vidare på nätet.

MVH/Hasse Promille