Böcker

Jag har läst Mark Vonneguts bok "Just like someone without mental illness only more so", som är en självbiografi.

När Mark var ung levde han med sin pappa författaren Kurt Vonnegut, sin mamma och sina syskon tillsammans med fyra föräldralösa släktingar i ett stort hus på landet. Det fanns konstnärlighet och psykisk sjukdom i båda familjesidorna. Mamman såg till exempel att föräldralösa barn skulle dyka upp i huset en tid innan olyckan skedde som ledde till att de fick ta hand om släktingarnas barn.

Mark fick en fri uppfostran med kanske för lite uppmärksamhet och struktur, men mestadeles en lycklig barndom. I ungdomen fick han dock för sig att han skulle rädda världen och hade röster, varken sov eller åt, och hamnade på sjukhus där han fick diagnosen schizofreni. Efter många turer ut och in på sjukhus, med den tunga medicinen Thorazine (Hibernal) och så småningom även Litium återhämtade Mark sig och studerade matematik och naturvetenskap. Han trappade ut medicinerna och ansökte till olika universitet för att studera medicin och blev antagen vid Harvard. Han hade då varit sjuk i fyra av de 6 föregående åren, men vände erfarenheten till en merit i sin ansökan.

Mark blev barnläkare och arbetar fortfarande som det, 62 år gammal. Han fick dock ett skov av psykisk sjukdom 14 år efter de tre skoven som ung, och då ändrades diagnosen till bipolär sjukdom. Han tar Litium än idag för det. Han återhämtade sig relativt snabbt efter det skovet, även om det tog tid att komma tillbaka till sitt arbete.

Mark är gift och har barn och lever ett rikt liv. Hans första äktenskap gick dock i krasch efter hans fjärde skov. Han hittade ny kärlek senare i livet. Han har nu vuxna barn och även barnbarn.

Mark lever med röster som aldrig riktigt lämnar honom, även om de kommer på långt avstånd med medicinerna. Han har en stark drift att klara sig och har kämpat sig tillbaka från tillstånd som kunde ha lämnat honom med hopplöshetskänslor och uppgivenhet. Genom sin starka vilja har han skapat sig ett gott liv trots sjukdomen.

Han har mött mycket lidande hos andra genom livet också, framför allt som läkare, men även inom familjen. Han har velat rädda världen, och gjort sitt bästa för att vara en god läkare. Han arbetade även ett kort tag som volontär i Honduras.

Äventyrligheten hos honom har tagit många uttryck bland annat i svampplockning som ledde till en akut svampförgiftning. Som tur var var han den enda som åt av den svampen. Efter magpumpning och dropp klarade han sig och blev bra.

Under en period av sitt liv hade han alkoholproblem. Dessa övervann han genom att gå på AA-möten.

Mark Vonnegut är en spännande person att läsa om. Han skriver boken på ett sätt som fångar fantasin, språket flödar och bilder målas upp i ens inre. Jag kan varmt rekommendera att läsa boken.

Mark varvar berättelser om sitt vardagsliv med skildringar av psykosens väsen. Man kan känna igen sig i berättelsen av hur det är att leva med en psykossjukdom, vare sig den kallas schizofreni, bipolär sjukdom eller schizoaffektiv sjukdom. Jag förvånades över hur snarlika några av mina psykossupplevelser var. Alltså ger boken både en litterär upplevelse och igenkännande.