Böcker

Många brukare och anhöriga vill lära sig mer om sjukdomen för att veta hur de skall förbättra hälsan och bli friska. Att veta vad som kan krävas av vård och kommun är då essentiellt.

En bok, som denna är oerhört värdefull. Den är kortfattad och lättläst, men har också hänvisningar till annan litteratur för fördjupade studier samt lästips. Boken ger inte bara besked om vad vård, stöd och service skall bestå av utan också brukarens rättigheter och lagstiftningen i korthet.

Boken handlar inte specifikt om schizofreni utan om psykiska sjukdomar i allmänhet. Då huvudparten av psykiatrins resurser går till schizofrenivården dominerar ändå sjukdomen denna bok.

En stor förtjänst är att stigmat behandlas, vilket är en raritet tyvärr, i svensk litteratur på området. Några brister finns dock. När vikten av tillgänglighet diskuteras berörs ej att vård i hemmet är en mycket god ide vid schizofreni. Förmågan att utföra saker kan vara nedsatt, vilket gör att normal vårdkontakt inte kan bli av.

Motion, som börjar alltmer framstå, som viktig för att stimulera hjärnfunktionen och minska risken för viktökning, diabetes och hjärt-kärlsjukdom, är knappt omnämnd. Borde fått större utrymme också med tanke på effekten vid mildare depressioner.

Avsnittet om att personer inte tar sin medicin är för kortfattat. Enbart depåneuroleptika nämns, som får ses, som en fläkt av den gamla psykiatrin. Dosetter och färdigdoserade läkemedel (ApoDos) borde diskuterats , liksom de nya beteendevetenskapliga metoderna för att förbättra följsamheten. Att kalla överdoseringssymptom för förgiftningssymptom är inte allmänt vedertaget och korrekt.

Avsnittet om återhämtning är inte bra. Om 25-35 % återhämtar sig idag, trots en bristfällig vård, så borde utrymmet för detta vara mer än 8 rader av totalt 51 sidor. "De flesta som drabbas av svår psykisk sjukdom återhämtar sig tillräckligt mycket för att kunna leva ett tillfredsställande liv utanför slutenvårdsinstitutionerna." Här kan man få intrycket att Psykiatrireformen innebar en kollektiv återhämtning, men så är inte fallet.

Avsnittet om brukarrevision tar inte upp Schizofreniförbundets PPP-projekt, som kan ses som en sådan, eftersom även brukarnas åsikter inhämtas.

I Socialstyrelsens kunskapsöversikt efterlyses en teamutbildning i psykoslära och psykosbehandling, men tyvärr görs det inte här.

Sammanfattningsvis, är dock boken väldigt bra, trots smärre brister, och fyller ett stort behov hos brukare och anhöriga. Vårdförbundet har ingen plikt att formulera vårdkrav och det är generöst och lovvärt att tillhandahålla dem gratis på internet. Jag tycker alla skall läsa denna angelägna bok.

Utarbetad av Vårdförbundet.

Du kan läsa boken som pdf-fil här