Böcker

Detta är en ganska kortfattad bok på bara 195 sidor. Den är skriven av två engelska kliniska psykologer och det märks på innehållet som andas förstående och psykologiserande, vilket är bokens starka sida och gör den värd att läsa.

Som terapeuter säger de inte att vanföreställningar och röster är felaktiga utan istället försöker de minska det obehag de ger och betona att även om de är verkliga för dig, så uppfattar många andra det annorlunda.

Tendensen för schizofreni finns i hela befolkningen. Det finns de som är friska, men som har många karaktäristika som finns hos personer med schizofreni. Genom erfarenheter, förmåga att hantera sjukdomen och stöd från vården kan tillståndet både förbättras och försämras. 50 % går det ganska bra för och de fungerar bra socialt mellan psykoserna, som kan vara fåtaliga. Det går bra att leva med schizofrenisymptom om man tolkar dem rätt och inte blir skrämd eller stressad av dem.

KBT förordas framför psykodynamisk terapi, eftersom KBT har vetenskapligt stöd för effekt, vilket inte psykodynamisk terapi har. Om man är missnöjd med sin psykiater skall man byta, men ibland får psykiatern representera de problem som sjukdomen framkallat och i sådana fall hjälper det inte att byta.

Kapitlet om antipsykotika är kortfattat och inte så givande. Budskapet är att man inte skall sluta med medicinen på egenhand utan om man är missnöjd skall man kontakta läkaren för att byta preparat. Mycket bra är ett enkelt diagram som man skall fylla i för att utvärdera  effekten av ett nytt antipsykotika när man får det.

Stresskapitlet är mycket bra med tips om två olika typer av avslappningsövningar – muskuläravslappning och mindfulness. Ens stresskänslighet kan variera efter hur man mår. Mår man bra, så kan man tåla mycket stress, men mår man dåligt så är man mer stresskänslig.

Kapitlet med arbete tar upp att de flesta tror att arbete innebär att man lönearbetar, men definitionen av arbete är vidare än så och kan innebära t.ex om man sitter hela dagarna på Viska och hjälper folk, så räknas det som ett arbete även om det inte ger någon lön.

I kapitlet om familjen framgår att det som stressar familjen mest är bisarrt beteende och negativa symptom. De negativa symptomen gör att man kan uppfattas som lat. Att dra sig undan andra personer och negativa symptom kan vara nyttiga, eftersom det minskar stressen.

Om diskriminering, så menar de att det egentligen säger mer om hur personen själv är som diskriminerar. Om någon kallar dig dåre besvara det bara lugnt och bestämt och tänk på att ditt människovärde inte påverkas av en etikett som någon annan sätter på dig. Om någon säger något negativt om psykiskt sjuka utan att veta om att du är psykiskt sjuk, så är nog det bästa att tiga om sin egen sjukdom och inte diskutera saken vidare.

Efter insjuknandet kan man ofta bli arg på vissa personer och tycka att de har bidragit till att man blivit sjuk. Det bästa är att berätta detta för en vän eller annan person som man har förtroende för och avvakta deras reaktion. Sedan kan man prata direkt med de personer som man är arg på. Om ilskan gör att man inte kan ta tag i sin egen situation och förbättra den så kan den vara skadlig och hämmande.

Sammanfattningsvis är nog Schizophrenia for Dummies och Surviving schizophrenia bättre självhjälpsböcker, men denna bok kan vara en lämplig andra bok eller om man vill ha en mer psykologisk inriktning på sin självhjälpsbok.