Grandiosa tankar

Jag har kommit på en lösning till mig själv

jag notiserade när jag gick runt med grandiosa tankar att jag inte mådde bra, mitt hjärta kändes som is , o de var en plågande känsla

När jag pratade med folk kunde jag inte vara känslosam, utan var kall o stel i tonen.

Jag kan berätta vad jag trodde, de var religiöst relaterat. Jag trodde att i begynnelsen fanns Gud, den högste, den som Är, som Var, och som Kommer. Han var allt, den djupaste o mest grundliga logik som existerar, han var alltså Existensen i mina tankesätt. Jag trodde att efter Gud kom jag, o jag blev Mästare över denna värld o helvetet. Mitt namn var Lucifer, morgonstjärnan, mörkrets furste/prins, morgonens son osv osv.... varför mörkrets furste ? Jo för att denna värld var mörkervärlden, min värld alltså. O den här världen var bara ett Test som muslimerna tror. Jag o Gud tillsammans skapade allting i denna värld, religion, profeter osv. O alla människor var änglar som blev födda här. De var änglar som låg under mig, som jag hade makt över. De var mina lärjungar, mina undersåtar. Det kom en dag i himlen då vi skapade livets bok, o en efter en skrev sitt namn villigt under den, de ville visa att de inte skulle falla, de ville visa att de kunde leva i en svag kropp, ovetande om vilka de var, varifrån de kom... men som det blev, Jag, frestaren gjorde mångas liv till ett helvete. Men det hade sin belöning, ju bättre man stod emot plågorna utan att falla till mörkret, destu högre var belöningen i himmelriket. Men så en dag som det står i bibeln "Du som en gång stod låg till nationerna" detta är skrivet i Isaiah 14:12 handlar om Lucifer. Så skrev jag mitt namn i livets bok, o kom med er till livet. Varför? Jag trodde såhär att jag älskade er så mycket, o ville uppleva samma lidande själv, som jag hade orsakat många av er. Jag trodde även att jag hade insikt om varför spöken blev till, de var änglar, människor, som hade tagit sitt liv o inte vågat återvände Hem. Eller människor, änglar, som hade levt ett förfäransfullt liv o gjorde mycket ont som av skam inte vågade återvända Hem o blev kvar som spöken. Särskilt suicide var fallet. Jodejadejodejade de här var historien om mina grandiosa tankar

Jag är bara jag, ingen annan än en människa som tänker för mycket. O vad är då lösningen för att bli av med sin grandiosa insikt? Att man är ett geni? Att man är den master of the universe osv? Det är att sluta tänka. Då finner ni er själva, då finner ni ro. Har ni det redan? Skatta er lyckliga i dansen

Som jag skrev i ett tidigare inlägg. Tror jag man finner ro med sig själv, från satan till människa, när man är i omgivningen, o inte i sitt huvud. Man är sin egen värsta fiende o sin bästa vän.

Finns Gud? Det är en annan fråga... kan jag inte svara på. Varje människa har sin egen värld/verklighet/logik. Vem har rätt? Ingen vet, men alla vet vi.

1999 kom min hjärna med idén att jag var Gud. Jag var då i så dåligt skick att jag tyckte att jag inte hade något att förlora på att acceptera den föreställningen. Mitt självförtroende var kass och blev genast mycket bättre av att tro så fel. Idag kan jag bara skaka på huvudet åt det hela. Det har varit en lång resa att bygga upp självförtroendet igen utan att ha ett sådant super-jag. Men, det går, Vargen.

Första steget är att sluta tänka, som du säger. Sedan kan man så småningom lägga föreställningen åt sidan. Dock tar det nog i de flesta fall flera år att bli en vanlig människa igen.

När jag var sjuk 2004 lärde Jesus mig vad han kallar en människosjäl: en "aua". Varje själ är så betydelsefull och så värdefull att det inte går att säga i plural, det heter alltså inte flera auor. En aua, flera aua. Din själ är alltså oändligt mycket värd! Tänk på det när du känner dig låg.

Jag hade också grandiosa tankemönster. Det var jag som skulle ordna upp kriserna i mellanöstern och trodde dom kommuniserade med mig genom medierna, jag svarade genom att skicka in insändare både här och där med en synonym.

Grandiosa vanföreställningar är ganska vanliga vid schizofreni, men de förekommer säkert också vid bipolär, då de är förknippade med mani.
Ofta kan de grandiosa vanföreställningarna ha religiös innebörd. De kan också göra att man slutar att ta sin medicin, eftersom man känner sig så kraftfull och bra. De kan ibland vara farliga t.ex man tror sig kunna flyga.
KBT och antipsykotika borde ha effekt mot dem.

Jag har haft tidigare en lindrigare, icke-psykotisk form av grandiositet, men det var inte bra heller. Det baserade på att jag har en ojämn begåvningsprofil, och jag hade fått väldigt positiv feedback av saker där jag var bra i, och mycket skällor pga saker som jag inte kunde. Jag tänkte att de som kritiserade var dumma och tråkiga, och mina sk "beundrare" hade rätt. Senare i livet har jag förstått att ingendera av dessa parter hade helt rätt eller helt fel angående deras uppfattning om mig, och jag kunde lika bra slänga bort min grandiositet. Då blev jag mycket lyckligare.