tankespöken

Hur kommer det sig att jag mycket klart kan se mig i spegeln och se ett monster när jag ofta får positiva kommenterar om mitt uttseende? Är det jag eller dem som ser fel? Jag menar jag har ju spegeln där framför mig, inte skulle den kunna ljuga..
Var och provade kläder igår... så hemskt.... speglar överallt, man ser rumpan som hänger, magen som liknar en säck potatis och håret som spretar fult åt alla håll. Hur kan folk säga att jag är smal? Att jag inte får bli smalare än vad jag är? Jag ser ju valkarna när jag står där i omklädningsrummet. Det är inte en synvilla, det existerar, jag ser dem klart och tydligt. Bestämde mig för att färga håret iaf, kläder har jag inte råd med. På färgen står stora varningsskyltar "akta, läs anvisningarna noga" "gör allergitest innan användning ÄVEN om du använt denna eller liknande produkt tidiagre" "uppsök läkare vid stickningar" "spara inte färgen, den kan EXPLODERA"

Förra sommaren gick jag ner väldigt mkt. Vägde 54kg och är 172 lång. Muskler byggde jag me, rutorna syntes nästan och armarna var välformade. Men ändå var jag inte nöjd, nej ibland sa spegeln att "du är ful, du är tjock!" men ibland sa den"nämen titta nu på din beniga lilla kropp, inte är det väl snyggt, du ser ju ut som en planka" Men nu, nu strävar jag efter att gå ner de där 6 kg igen... då är jag ganska långt under "normal" på BMI vilket MÅSTE betyda att jag är smal... eller?
Smal... om jag är smal är jag snygg då? Nja, jag vet inte. Klarar bara inte av de där bullarna på magen, får mig att må illa!

När jag var yngre var jag smal, jag brukade tänka "ja, jag är inte snygg och inte smart men nog är jag smal alltid" Sen träffade jag mig nuvarande sambo och gick upp 20 kg, vad var jag då? Jag var ju inte ens smal längre? Innan jag träffade honom så var det många många killar som stötte på mig dagligen, det blev jobbigt för de var inte alltid snälla. Jag klippte mitt hår, rakade lite med min rakhyvel, skar mnig i ansiktet, men ÄNDÅ fick jag komplimangen. Min bästa kompis var tvungen att raka bort att mitt hår en dag för han skämdes. Han skämdes lite även när jag var rakad, "det passar ju inte en tjej" Men tro det eller ej, på krogen kom det fram en kille och sa "jag har aldrig gillat tjejer med rakat hår men du är den snyggaste tjej jag sett" Vad var det för fel? Varför ser/såg alla inte samma sak som jag såg? Har jag kanske nån magisk kraft som drar åt sig killar? eller säger killar kanske så till alla? Jag vet inte...

Vad är det vi(jag) håller på med egentligen? Ska jag ha nåt explosivt livsfarligt medel på min skalle? För att bli "snyggare"? Ja, jag hade i skiten.
Jag tycker man ska älska sig själv som man är, men inte fan kan jag älska mig så här. nä.. det är inte SÅHÄR jag är egentligen. När jag gått ner de sex kilo jag gått upp, klippt mig, köpt snygga kläder, tränat upp mig kropp... då...DÅ kanske jag kan älska mig som jag är!

Du duger som du är... att älska sig själv handlar inte bara om det yttre... utan om att acceptera sig själv med fel och brister... att acceptera sina tankar... förlåta sina misstag.... och se att man är en unik människa som behövs här på jorden... lika mycket värd och lika viktig som alla andra...

Jag fattar inte..

Antar att jag e korkad...

Men poängen med att se bra ut är ju att du lättare får pengar (och med det sex o andra "saker" man vill ha) av andra. Det e ju en "utsidesgrej".

Nej, det här e kärringstil, ingen mening, tex som att färga håret,. i 9 fall av 10 blir det inte snyggare, man får inte mer sex o pengar, ändå ska kärringarna dit o mixtra, helt utan mening, de får varken pengar eller sex av det.

Jag vill inte vara "snygg" för att få pengar eller sex

Jag vill egentligen inte förändra mitt utseende, jag bryr mig inte (säger jag till mig själv, men är det sant? nja...). Det är ju det inre som spökar, men hur ska man "färga" sitt inre?

Det jag menade med det jag skrev var att de flesta är så himla kroppsfixerade och "larviga". Jag VILL inte vara det men ändå hamnar jag i samma fälla.

Jag tror inte att det spelar nån roll eg. om jag färgar håret eller om jag går ner i vikt, skönheten kommer innifrån, och det tror jag verkligen på!!
En människa som ser glad och lycklig ut, som ler, som tar för sig av livet är vacker! En människa som bara strävar efter yttre skönhet är kanske snygg på bild men inte mkt att ha att göra med.

Jag tror att jag känner att själva "jaget" (om vi nu har ett sånt;)) är smutsigt, fult och äckligt, och det är detta jag ser i spegeln. Jag försöker dölja min smärta, försöker vara till lags när jag egentligen bara vill skrika rakt ut! Men allt är dubbelt, jag vill se bra ut för MIN skull men samtidigt för andras. Jag vill att folk ska tycka om mig för den jag är, samtidigt som jag skäms över den jag är.

Jag tror att jag ibland känner att om ingen älskar mig för mig ("vilket ingen kan göra, jag är ju jag!" brukar jag tänka) så vill jag att de ska tycka om mig för den de tror jag är. Jag har ofta varit bra på att "lura" folk. större delen av mitt liv har de runt omkring mig trott att jag har jätte bra självförtroende (som självklart vissa vill försöka "ta död på") Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet, då mina självmordtankar börjat "utvecklas" ordenligt. Jag mådde sååå himla dåligt! Jag åt inte, sov inte, allt var kaos! Men ändå säger min lärare till mig flera gånger att det är så härligt att se mig komma gåendes i korridoren för jag gick så snyggt, så rakt i ryggen, så självsäkert.
Det är lätt att lura andra men svårare att lura sig själv brukar jag säga.

Jag försöker ändra mitt yttre för att bli mer tillfreds med mitt inre, om jag "skyller" allt på det yttre så slipper jag bry mig om det inre, det är lättare att hantera...

Svårt att formulera. Antar att det finns folk här, spec. kvinnor som kan känna igen sig.

Det e bra för fröken E...det ser man...hon mår faktikst rätt bra.
käelken och tryggheten har gett henne en massa harmoni hon bara kunnat drömma om, u gäller det att få bport dum-ideerna, om hon får sex o pengar , elelr iaf inte förlortar sex o pengar pga sin utseende, så...e det väl ok?

Ja det är sant, jag mår bättre än vad jag någonsin trodde jag skulle kunna göra, men samtidigt frågar jag mig själv om det räcker för att leva vidare. Det du skrev om sex och pengar förstår jag inte vart du vill komma med.
Skulle hur som helst uppskatta om du skrev till mig och inte om mig. Du känner ju inte mig, eller hur? Men det känns ju bra att du uppfattat att jag mår " rätt bra" och har kärlek och trygghet i mitt liv.

Equivocal skrev: Jag vill inte vara "snygg" för att få pengar eller sex

Men vad ska du få ut av det dådå?
Jag tror faktsikt du vill ha möjligheter att välja penghar o sexläget, kanske det inte känns så just nu, men..som helhet.

Jag vill egentligen inte förändra mitt utseende, jag bryr mig inte (säger jag till mig själv, men är det sant? nja...). Det är ju det inre som spökar, men hur ska man "färga" sitt inre?

Men här talar det ju tydligen fel...du är ju uppenbart atraktiv, av vad du skrivit.. Så.. du ser nog fel i spegeln.
diskutera ditt utseende, i detalj, varför det e snygt, varför det inte är det, om du är störenade fet eller mjuk o go..osv..

Det jag menade med det jag skrev var att de flesta är så himla kroppsfixerade och "larviga". Jag VILL inte vara det men ändå hamnar jag i samma fälla.

Ok, betänk nu att du träffar mig istället. Jga har en liten kagge, o jag e fan ingen babysötis..eller joo..men bara lite..
Skuille du undvika mig för det? Ser jag äcklig ut, vidrig, ja då....
Men..äh, det gör jag nog.äslska mig ändå!

Jag tror inte att det spelar nån roll eg. om jag färgar håret eller om jag går ner i vikt, skönheten kommer innifrån, och det tror jag verkligen på!!

Jo, till en stor del så är det så..
Man känner.

En människa som ser glad och lycklig ut, som ler, som tar för sig av livet är vacker! En människa som bara strävar efter yttre skönhet är kanske snygg på bild men inte mkt att ha att göra med.

Ja, jag klan inte förklara det där, jag har upplevt så mkt olika...
äldre och yngre..
men det stör oss män när damerna är för "medvetna" man tror de gör reklam. Varför reklam om man inte vill sälja?
O en god produkt behöver inte reklam...

Jag tror att jag känner att själva "jaget" (om vi nu har ett sånt;)) är smutsigt, fult och äckligt, och det är detta jag ser i spegeln. Jag försöker dölja min smärta, försöker vara till lags när jag egentligen bara vill skrika rakt ut! Men allt är dubbelt, jag vill se bra ut för MIN skull men samtidigt för andras. Jag vill att folk ska tycka om mig för den jag är, samtidigt som jag skäms över den jag är.

Om det bara fanns du på hela jorden, skulle du då bry dig?

jag skulle ju inte det, om det inte var obehagligt, tex att man har löss..

det e just det där med viljan att accepteras, och ångesten över att inte göra det som är ett kvinnligt stort problem, vi män e mer raka, "jag vill ha" ni vill..likosm uppleva..

Hela världen får hata mig, bara jag vet att jag gör rät..

Jag tror att jag ibland känner att om ingen älskar mig för mig ("vilket ingen kan göra, jag är ju jag!" brukar jag tänka) så vill jag att de ska tycka om mig för den de tror jag är.

men det har ju din kille visat vara fel...

Jag har ofta varit bra på att "lura" folk. större delen av mitt liv har de runt omkring mig trott att jag har jätte bra självförtroende (som självklart vissa vill försöka "ta död på") Jag kommer ihåg när jag gick på högstadiet, då mina självmordtankar börjat "utvecklas" ordenligt. Jag mådde sååå himla dåligt! Jag åt inte, sov inte, allt var kaos! Men ändå säger min lärare till mig flera gånger att det är så härligt att se mig komma gåendes i korridoren för jag gick så snyggt, så rakt i ryggen, så självsäkert.
Det är lätt att lura andra men svårare att lura sig själv brukar jag säga.

MM, jag förstår precis.

Jag försöker ändra mitt yttre för att bli mer tillfreds med mitt inre, om jag "skyller" allt på det yttre så slipper jag bry mig om det inre, det är lättare att hantera...

jo, precis.
även om jag vill bli av med min mage...

Svårt att formulera. Antar att det finns folk här, spec. kvinnor som kan känna igen sig.

Jo, du visar ett stort problem med jämställdheten här..du måste konkurrera..
Jag vet ingen indier, vars föäldrar bestämmer partner, som har dessa problem..skumt?