Chef Van..
Berättelser om Chef Van Deer Weer
Chef hette han, men jag är osäker på resten av namnet. Han var Holländare och bodde ibland i vad han kallade ett vrak vid döda skeppens kaj i Göteborg. Var lugn för att jag aldrig hade för avsikt, eller ville, någonsin sätta min fot på den flygande Holländaren.
När jag träffade honom i slutet på 80- början på 90-talet så var han alkoholiserad och samlade flaskor och livnärde sig på sin pension och som diskare på restauranger eller vad han kunde tjäna pengar på. Han var, när jag träffade honom i cirka 60 årsåldern, men var flink och hade en god fysik. Han berättade för mig att hans moder egentligen skulle ha gift sig med skådisen Jonny Weismuller som då spelade Tarzan på film. Nu blev det inte så, utan hans mamma gifte sig med en Holländsk kapten i den Holländska armén och därefter blev han född. Det var strax före andra världskriget så hans far flydde till England och var där över kriget. Han själv gick som vuxen in i Handelsflottan och arbetade till sjöss. Han berättade för mig att tre män hade han dödat. De var alla utav afrikanskt ursprung. Det var i både nord- och syd Amerika. De tre dödade han i själsförsvar, det var vad han sade, jag tror det var i Rio De Janeiro den första, om honom sade Chef van. Ja, vi slog vad om det, att han som hade för vana att vara ciceron för Holländska sjömän och guidade dem runt i staden, för att sedan när de kom tillbaka till båten ta allt vad de hade. Han sade; vi slog vad om några limpor cigaretter och kanske det var någon flaska med också, men på den tiden drack jag inte sprit. Han sade; jag skulle ta honom och inte låta honom ta vad jag hade.
När vi kom tillbaka till båten begärde han vad jag hade, så vi började slåss. Han var stor och stark och jag som lärt mig Jiu-Jiutsu som kommando soldat i Holländska armén fick uppbåda alla mina krafter och alla knep jag lärt. Till slut kastade jag honom över kajkanten och han slog i vattnet och kom inte upp igen. Vakthavande som hade sett alltihop från bryggan sade åt Chef att gå ned under däck och inte visa sig förrän de var ute ur hamnen när de skulle gå nästa dag. Han var bister och menade vad han sade, sa Chef, Nästa morgon flöt ju kroppen upp och det kom både polisbåtar och andra poliser till platsen. Chef gick upp däck och bröt order men de klarade ut, utan problem.
Chef hade varit befäl i Holländska Armén precis som sin far. Han hade en gång hand om sjukan och det kom in en brännskadad soldat. Han var svårt bränd så de hade gett upp hoppet om honom. Chef sade till mig; han låg där och bad mig hjälpa honom upp så han fick se sig själv i spegeln. Han hade sådant mod när han stod där och såg sig själv, att jag sade till mig själv sade han, att honom skall jag rädda för att han är värt att få leva. Han överlevde också. En annan gång var det så, att han förde befäl över vad vi i Sverige skulle kalla för repgubbar, Där var en som jag skällde ut så han pissade på sig där han stod, jag menade ju aldrig det sade han, och såg nästan urskuldande ut.
Nästa gubbe han döda var också utav afrikanskt ursprung, det var, tror jag Sao Paulo, men om det nämnde Chef van inte så mycket. Den tredje var en som försökte råna honom med pistol i New York. Chef sade; Han riktade vapnet mot mig, men jag som var tränad, tog det ifrån honom och sköt honom. Bra gjort! Sade New York polisen, så gick han fri den gången också.
Jag mötte Chef första gången på ett kristet Café som låg på avenyn i Göteborg. Jag pratade med honom och han hade för tillfället ingen bostad, så han fick sova över hos mig. Jag hade för vana på den tiden, att eftersom jag då bodde ensam, ta med mig sådana som var uteliggare och bjuda hem dem. De fick sova i mitt vardagsrum på en tältsäng med rena lakan och möjlighet att duscha och eventuellt tvätta några kläder. Alla som sov över fick något alldeles nytt, om det nu kunde vara en obruten förpackning kalsonger eller strumpor. På den tiden gick jag ofta ned till Östra Nordstan och gick och satte mig där alla satt. Jag satte mig jämte den som den inre rösten sade; Han är det. Om det föll väl ut så fick han följa med hem och sova över natten. De fick, när jag kom hem en tallrik med stekta fiskpinnar, ris och remouladsås. Detta var det strykande åtgång på.
De fick även en kopp kaffe och en ostmacka när de vaknade. Jag sade till dem att om inte jag dricker någon alkohol, så gör inte du det heller. Bara två har jag någonsin nekat sova över, en som var så psykiskt labil, att jag inte vågade låta honom vara i lägenheten, och den andre för att han var beväpnad med pistol. Han fick en militär Olle som skydd mot nattkylan i stället.
Chef Van sade att han blivit vräkt för att hyresgästerna klagade på honom, han brukade dricka vin som han hade jäst själv och det både luktade och kom flugor dit. Han sade; Det var speciellt en, som var polis som såg till att jag kom därifrån.
Jag smakade någon gång på hans hemjästa, det var sött och gott men en grumlig dryck var det.
I alla fall, Chef berättade att första gången han besökte Göteborg så var han och hans bror på permis från båten och kom till Järntorget. Där fick de se två poliser som spöade upp en som var full och satte sig till motvärn. Detta tålde varken min bror eller jag, så vi slogs med polisen, för så gör vi inte i Holland mot någon som bara är full sade han. Det kom rätt många poliser till platsen och till slut fick de in oss i varsin cell. Men vi ropade till varandra så vi visste att vi fanns på samma ställe tillsammans. Holländske konsuln fick ut dem från finkan.
Chef hade varit gift och hade haft en bondgård i närheten av Borås. Han berättade att bönderna i trakten brukade gå till varandra och ha fest tillsammans. Han var värd en gång och det dracks mycket sprit men Chef drack inget på den tiden.
Han sade; där var en bonde som sade; hur gamla är dina hönor? Han väntade inte på svaret utan sade; vi ger dem fri tillgång till sprit att dricka eller också rent vatten, så tog han en sjuttiofemma och hällde upp i en vattenskål. De höns som föredrar spriten slaktar vi och äter upp nästa vecka när vi kommer tillbaka till dig. Chef sade att de som drack och föredrog spriten blev väldigt fulla och gick och vinglade omkring. De andra hönsen fick leva och de vi slaktade var väldigt möra.
Han berättade också att ett år skördade han inte höet utan lät det växa. Det var torrt den sommaren och det var svårt för Borås djurpark att hitta elefant mat eftersom elefanter kräver många typer av gräs i sin kost. De andra bönderna behövde sitt hö till djuren de själva hade, och det var brist på hö. De kom till Chef från djurparken och godkände hans hö. Tack vare att jag inte skördade höet så var det så högt energivärde att de köpte allt vad jag hade och de betalade mycket bra sade Chef.
Chef började så småningom dricka sprit och förlorade både fru och gård.
Jag satt en gång med han på Caféet och han började medan jag pratade knacka mig på ena axeln därefter på den andra, med fingrarna. Jag sade till honom den gången; Chef pröva mig icke, icke ens i mina ögon. Så spände jag blicken i honom, men det jag såg var att han inte ville möta min blick utan rullade med ögonen och vägrade hålla blicken still. Till att börja med var jag allvarlig, men sedan log jag och det var över, men han mötte aldrig min blick den gången.
En gång när han sov över hos mig, så beklagade han sig och sade att han hade blivit bestulen och att han då hade blivit av med sin studerbibel som han kallade det. Han sade sig nämligen vara Jehovas vittne. Han fick då en bibel utav 1842 års översättning utav mig. Det var en gammal familjebibel som vart köpt på loppis hos stadsmissionen för en femma, jag förstod ju att han inte var nykter den kvällen och han studerade den efter att jag sagt till honom här får du den. Han läste den gamla texten som många av idag skulle ha svårt att förstå, för det var gammal svenska. Jag log och skrattade för mig själv för han sade först, att det måste vara en biskopsbibel han hade fått för som han sade; Det är ju en bibel på tre språk på en gång. Senare sade han eftersom han inte förstod; Det är en hottentottbibel. Jag erkänner gärna att jag skrattade åt honom.
Morgonen efter så sade han; så gott har inte jag sovit på tre veckor. Men har du tagit min flaska? Vad då för flaska, jag har inte sett någon, svarade jag. Han var allmänt sur och gick ifrån lägenheten. Jag sitter då inne i köket och hör plötsligt något som dunsar till ute i vardagsrummet, jag hajar ju till och går ut och tittar efter. Där ligger då flaskan som hade ramlat i golvet efter att ha legat under madrassen där han sov. Det var en halv flaska Explorer som jag senare lämnade in kassan på Caféet. Han vart nöjd med det, för jag lämnade den ograverad till honom.
Den sista gången jag möte Chef van, var på Kungsportsbron i Göteborg, han kom med sin cykel med kassar och flaskor och fick se mig och sade; Nisse den där tjugan som jag lånade utav dig den har jag inte. Jag tittade på Chef och vände mig utöver broräcket och spottade i kanalen och sade; Spytte i havet, du får dom, bry dig inte om det. Med det svaret vart han nöjd och vi skildes åt som vänner. Sedan dess har jag aldrig sett honom mer.
Nisse
Författare till inlägg
