jag känner mej som om jag lever i en lögn. Kan stå flera timmar i spegeln och stirra på spegelbilden och ändå fråga vem som står på andra sidan.
Mamma har ekonomi kris och pappa bryr sig inte för han stack för länge sedan. Fadern är narcissist och misshandla mej som barn för att jag inte ville lyda hans order.
Jag är jämt ilsken och irriterad på allt och alla. Kan få vredesutbrott av en liten sak som att någon går in i mej eller sådant. Jag har rykten redan så halva staden är nog rädd för mej. Alla verkar titta iväg och undvika att gå nära mej. Antagligen för att jag bemöter folk med bittert leende och tomma blickar.
Jag får ångest emot socialt umgänge. Föredrar att sitta hemma på internet för att jag får ångest om jag försöker gå nära någon. Jag förstår inte varför dom undviker mej. Lonewolf antagligen för att folk är rädda för mej. Så därför har jag börjat trycka ner mej själv i självkänslan.
Visar knappt empati även om jag är överkänslig. Visar mycket sympati. Till exempel om någon mår dåligt så kan jag ge dom mitt choklad och sedan gå iväg utan att säga ett ord. Generös och hjälpande men tystläten.
Jag har 1 vän som jag knappt träffar och vi pratar mest genom msn. Vi har kännt varandra sen förskolan om vi sitter och chillar på rasten så stirrar vi bara i väggen och säger knappt några ord.
Vi har gjort blodbröder ritualen så blodbroder är han till mej iaf.
Har en flickvän hon bor 80 mil iväg och låter inte mej vara ifred även om hon sårar mej så skakar jag av mej smärtan och döljer den.
Envis och bitter är jag för det mesta nu för tiden. Besviken på att staten bara ljuger hela tiden. Skulle gärna vilja avskaffa hela staten om jag så kunde.
Jag har inte råd med psykolog så säg inte gå o skaffa hjälp för det har jag inte råd med.
Kan säga också att jag blev utsparkad av skolan 2 gånger för att ha hög frånvaro.
Jag går sista året gymnasiet och blir utsparkad från IV det är ju lyckat.
Jag är paranoid emot sjukhus och speciellt psyken och sjuksköterskor. Jag får panikångest och springer direkt någonstans där jag inte är nära dem.
Så vad är era synpunkter. Jag kan säga jag är diagnoserad med ADD
Säg mej varför har man ingen identitet längre och vad är namnet på mitt beteende.
Varför får man inte vara lycklig som alla andra och istället bli nedtrampad som ett marsvin i en bur av staten.
mina intressen är att läsa om psykopater och att stirra på saker i långa stunder.
Lyssnar länge på sorgliga piano låtar. Fiol/viol gothic stycken.
Fina piano stycken är alltid ljuvt att höra samtidigt som man stirrar på väggen eller nåt.
Vill säga en sak till ta inte upp "JESUS KAN RÄDDA DEJ UR DETTA" jag har försökt men det sluta med folk trodde jag var psykotisk.
Om man föddes för att arbeta och vara en slav vad är då meningen med livet? man kan lika bra ta livet av sig så slipper man detta helvetet.
MEN NEJ DET FÅR MAN INTE FÖR DÅ BRINNGER MAN I EN EVIG ELD ENLIGT BIBELN. VAD ÄR DETTA FÖR JÄVLA SKIT LIV MAN FÅR. BARA FÖR MAN ÄR LEDSEN SÅ SKA MAN FÅ LIDA I ALL EVIGHET. DEPRESSION KAN DRA ÅT HELVETE OCH DET KAN ÅNGESTEN OCKSÅ. fan jävla horiga ångesthelvete som går åt helvete. likadant med skolan som går åt helvete.
Går och stirrar på väggen i ett hörn istället. Där finns ingen mening med livet. identitet är en lögn och man skapades för att vara en slav.
LÖGN ÄR VAD DET ÄR. SORG OCH LÖGN ÄR VAD LIVET ÄR EN STOR JÄVLA LÖGN ETT SLAVARBETE.
livet är bra orättvist ibland....
jo tack det har man upplevt...
förstod inte förr vad andra rådde
mig till här på viska... att finna
sig i situationen, minska på folk
och stress.. men nu fattar jag...
minska på förväntningarna... så
blir besvikelsen inte så stor...
vissa av oss kan inte leva som alla andra
"normala"... därför är det bra att sätta
ribban lite lägre... kanske kan du bli
sjukskriven så du slipper skolan ett tag?
kanske dags att sätta sig ner och kolla
på vad du har.. och vad du vill uppnå.. och i
det vad som är realistiskt utifrån dig och inte
svensson svensson...
jag kan inte minnas min identitet ens.
jag vet inte vem jag är och vad jag vill.
Jag är en människa utan framtid.
Jag satte ribban lägsta man kan gå ändå klarade jag inte av att göra något.
Jag sitter jämt och stirrar in i väggen medan jag lyssnar på gothic piano music.
minns bara tragiska minnen. Om jag ens har roliga minnen det vet jag inte.
Nu svarar jag snabbt. Så det blir inte ett så genomtänkt svar. Vet att du har det jättesvårt. Säkert är du åtminstone deprimerad. Fattar inte att du orkar se på din spegelbild i timmar. Är det sant eller överdriver du?
Att identitet ären lögn stämmer inte. du har kanske en identitetskris. hoppas att du hittar folk på nätet som kan hjälpa dig då du inte har råd med psykolog. Du borde hitta åtminstone en mänska som förstår dig och kan hjälpa dig att hitta din identitet.
stirra i timmar i spegeln gör jag varje dag när jag känner för det. likadant när jag stirrar på väggar när jag lyssnar på musik.
Stirrar jämt på saker det är min hobby. Stirra på saker. jag hade vunnit stirrtävling emot folk ifall dom vill tävla.
Min identitet är en lögn den existerar ju inte om jag hade vetat vem jag är så hade jag inte suttit och letat efter den.
Men nu vet jag inte vem jag är så varför är den ingen lögn när den inte existerar.
jag har under lång tid inte
haft någon identitet heller...
utan känt mig mig som en påhittat
tom lerfigur som alla varit på
och knådat på.... Sen har jag sakta
börjat fråga mig vad jag tycker om..
tycker jag om rött.. lila.. små saker
som man inte tänker på har varit stora
för mig för att bilda mig en uppfattning
om min egna identitet... vem jag är...
känner mig fortfarande "jag lös"... men
tycker att det blivit lite bättre...
Tycker du det är skönt att titta in i väggen
och lyssna på musik så gör du det... det
behöver inte betyda något... vad tycker
du mer om? Jag tycker om att se på film när
jag orkar och koncentrationen är där...
Klarar du beröring från folk du tycker om? Det
kan vara bra med beröring så man vet att man
finns.. tex kramar...
Det med att du går på iv behöver inte betyda att
du skulle vara dålig på nått sätt... bara skoltrött...
kanske är skola även iv programmet en för hög ribba
för tillfället nu när du mår så dåligt?
