Idag kom jag ut inför mer eller mindre 222 bekanta..

... via Facebook. Jag postade ett blogginlägg där jag utförligt förklarar min psykiska ohälsa och alla jag någonsin kommit i kontakt har nu möjlighet att ta del av min problematik.

Ser det lite som ett socialt experiment.

Det går att läsa >[color=red:183m3x06]här[/color:183m3x06]<[/url:183m3x06] och jag har länkat till Viska längst ner i inlägget.

Modigt gjort!

Det är ingen fara på taket...vi börjar bli fler och fler nu!

Du är inte den första som kallar det dumt, PSR. Men jag tycker inte att det ska vara något jag behöver skämmas för, att jag mått dåligt sen 2008 men numera är på bättringsvägen. Jag tror att vi med mental ohälsa i större omfattning borde gå ut med det.

De vänner som väljer att frysa ut mig är inget att ha. Anhöriga känner redan till min problematik och ingen tycker det är jobbigt eftersom vi har psykisk sjukdom i släkten och de flesta är rätt chill med det.

Självklart förstår jag att ingen arbetsgivare vill ha en människa med pågående problematik och som gränsar till att bli kroniker. Men om du läser mitt inlägg så står där att mina framtidsutsikter är mycket goda, min läkare är mycket övertygad om att jag kommer tillfriskna och det är jag också.

I nuläget lutar det mot att jag ska få arbetsträning från försäkringskassan så framtida arbetsgivare är just framtida och förhoppningsvis kommer min blogg att utvecklas till en solskenshistoria när det börjar bli dags att skaffa fast jobb och arbetsgivare googlar mig.

Har sökt en utbildning till hösten som jag hoppas komma in på och också orkar plugga till, men som det känns i dagsläget är jag väldigt motiverad.

Det var väldigt utförligt och samlat skrivet. Hur pass riskabelt det
är att gå ut så här med tanke på kommande arbetsplatsansökningar
det vet jag inte.
Det kan ha bättrat sig på den fronten och du har säkert bra prognos
som sagt, unikum.

modigt å bra gjort! sanningen skall göra oss fria

:hjärta