Att inte orka stå upp för sig själv

Jag har som dom flesta andra människor blivit kränkt vid ett par tillfällen.
Är man känslig så suger man åt sig som en svamp,medans mer okänsliga personer inte ens reagerar. När man ska stå upp för sig själv så kommer man inte långt när man har ångest och paranoia. Det gör att man ofta blir missförstådd. Detta gör mig arg och bitter. Är det någon mer som känner så? Jag vill ge igen på dom människorna som förstört för mig. :twisted:

Ja det är inte konstigt att man har svårt att stå upp för sig själv när man är tyngd av ångest och paranoia!
Då har man på något sätt nog med sina egna problem. Man orkar väl helt enkelt inte.
Inget konstigt med detta alls tycker jag. Jag tror det ofta är oförstående från andra människor som gör att det blir så. Så känner jag i alla fall. Det syns inte utanpå alltid hur dåligt man mår. Och då kan man lätt bli överkörd av andra som inte förstår hur det ligger till.

Är jag i en grupp med människor,så kan jag få för mig att dom tror en massa dumma saker om en,och det skapar en hotbild. Jag kan ibland plågas av som min läkare kallar det "psykotisk paranoia. En gång var jag nära att slå till en på käften som jag kände mig hotad av. Sedan visade sig att han inte pratade skit om mig,utan en annan som hade samma namn som mig själv. Misstänksamheten och ångesten förstör mitt liv.

Att försvara sig själv på ett konstruktivt
sätt kan vara svårt.
Jag vet med mig själv att jag oftast reagerar
för sent och kan bli överdrivet arg och att
då folk inte fattar sammanhanget.
Min samtalsterapeut gav rådet att det är bättre
att bli litet arg då och då, istället för stora
explosioner.

Jag tror att problemet förvärras av isolering och brist på sysselsättning. Om tillvaron var fylld med fler aktiviteter skulle det inte finnas lika mycket tid för grubblerier över saker. Ibland kan saker som man ständigt tänker på och irriterar sig över vara tvångstankar. Jag upptäckte det av en slump när jag fick antidepressivat Citalopram - tankarna och den ständiga irritationen försvann nästan direkt av medicinen.

Isolering kan också vara ett stort problem här. Man har ingen att anförtro sig till och diskutera sina problem med. Om man hade någon att diskutera problemen med och som kunde komma med sin syn på det hela så skulle nog problemen minska tror jag.

Jag är inte dagligen sysselsatt,och jag vet inte om jag orkar för mycket stimuli och intryck. För jag känner mig direkt hotad när jag kommer ut bland för mycket människor. Jag var hos min psykolog idag och det gick riktigt bra. Jag fick en del saker utredda,och min ångest minskade lite.
Tvångstankar har jag Admin,och dom plågar mig. Min läkare har höjt Seroqueldosen till 400 mg per dag nu,men känner ingen skillnad än. Jag har testat dom flesta anti-depressiva medel utom fontex och auorix. Inget har hjälpt mig. Min läkare säger att även anti-psykos mediciner kan ta bort tvångstankar. Jag får hoppas att det blir bättre snart.

Bra råd du gav Geta,om att avreagera sig lite då och då,istället för att senare explodera som en atombomb.

Jag blev erbjuden att få börja med sjukgymnastik. Jag vet inte om jag behöver det,eftersom jag motionerar så mycket. Sjukgymnastiken skulle vara i en grupp med människor med liknande problem.