Schizofreni? - och lite annat smått och gott

Jag heter Per, fyller 27 nu på måndag :klappa
och jag lider inte av schizofreni. .?

Låter som nått AA-möte eller nått.......

Nej men, jag har en medfödd hjärnskada som gjort att
jag lever ett ensamt liv, har inte mycket vänner, inte ens familjen har
man särskilt mycket kontakt med, inte dom som bor här i Övik iallafall.


Att vara CP-skadad är en sak, i mitt fall är det medfött, jag kan inte gå en utbildning och tro att här får jag jättefina betyg, jag måste ha viss inidividanpassning, inte för höga krav, däremot ett bra stöd, kanske en assistent eller en lärare som ägnar lite extra tid med mig.

Detta fungerade i grundskolan, lärarna tog väl hand om mig och ställde rimliga krav, men utbildningen var ändå individanpassad, gymnasiesärskolan däremot vart bara skit, p.g.a. den lever jag i utanförskap och de vänner jag hade i kyrkan vill inte ha med mig att göra.

Skolan klarade inte av att anpassa utbildningen till min nivå, jag kritiserade dom i 4 års tid, till slut gick jag in i väggen, sökte stöd hos min ledare i kyrkan men
det steg henne åt skallen och nu har vi inte träffat på 6 års tid, med undantag att man lyckats säga hej till henne 2-3 gånger eller liknande utan att hon springer iväg.....

Varför kan vi inte ta hand om varann?
Varför kan vi inte ta ansvar för varann och hjälpas åt?


Nu till mina funderingar, jag har en medfödd skada som ger mig vissa svagheter,
men om jag hade varit schizofren, hur hade jag varit då?

Det är väl en sjukdom som ligger på en helt annan nivå, jag får för mig att det är en psykisk sjukdom.

Med denna tråd tänkte jag med hjälp av er lära mig mer om detta.


Sen hoppas jag att jag ska känna mig välkommen på detta forum också fastän jag inte är schizofren - förhoppningsvis.


Vi börjar så.....så får vi se hur det artar sig....

Nog är det en psykisk sjukdom alltid. Du skulle kanske höra röster eller tro att du var förföljd.

De flesta med schizofreni brukar också få det svårt att hänga med när de är i gymnasieåldern liksom du.
Det är då det är vanligt att få sin första psykos. Fast det varierar så klart. För en liten del bryter inte schizofrenin ut förrän i 40-årsåldern.
Att få en anpassad skolgång vid schizofreni är nog inte vanligt. Vid Aspergers och ADHD är nog anpassningen större.
Personalen inom kyrkan är väl inte alltid så insatt eller utbildad i sådan här problematik.

Jo, du är välkommen hit! Du har en annan distans till livet än vad vi schizofrena har, livet kommer in i vår skalle och ger oss motstridiga uppgifter därför har vi ofta en ohälsosam inställning till livet. Vi pratade om osa, jag och min arbetsledare på min sysselsättning i morse. Vi diskuterade osa (offentligt skyddat arbte) och kom överens om att man ställer större krav på dem än på oss med stipendium (max 400 kr/månad).

Jag spänner mig alldeles oerhört när jag har uppmärksamheten riktad mot mig, det blir blockeringar och svåra fel uppstår ibland.

Kyrkan behöver inte bry sig mycket om att jag är handikappad så,
men söker man stöd hos sin ledare och att man inte riktigt är sig själv och
detta påverkar ens ledare negativt, då är det bättre man sitter ner och pratar igenom det hela, kanske tar en paus.

Hade jag insett att det var på den nivån och föreslagit att jag lämnar min ledare ifred ett tag, då hade det inte spårat ur.


Men då hon kände att det vart för mycket då fick jag kicken av olika anledningar men helt orealistiskt att man kickar unga utsatta människor ur kyrkan.

Numer skyller dom på att dom inte har utbildning till att hantera sånt här,
kanslichefen har en sjukdom i familjen o.s.v. men det handlar egentligen om
att dom inte vill mötas och finna fred, dom vill att vi ska hålla oss borta från varann.


Jag fick som sagt utbildningen anpassad i grundskolan, hade jag varit smart och valt vanliga gymnasiet och kanske fått en assistent några timmar per dag tror jag att jag hade haft fast jobb eller varit på väg mot ett fast arbete inom Svenska Kyrkan, men nej, särskola och sen kickad från kyrkan.

Säger man att man behöver stöd att komma igång med studier så kan man inte få det, sen skyller dom på att man måste ta studiebidrag och blir av mig sjukersättning om man studerar och det anses olämpligt för sådana som mig - men går bra för alla andra.


Flyttar antagligen till Märsta efter vintern, har en vän inom ABF där,
ska se om jag inte kan få gå nån typ av ABF skola, jobba med lite projekt
och fördjupa mig inom olika intresseområden där och samtidigt läsa lite grundteoeri.

Lära om samhälle kan man väl säga......

Kul med ett forum med bra aktivitet....ska hålla koll på sidorna här....

En kompis till mig för drygt 30 år sedan, sade till mig i samband med att vi skulle besöka en gemensam kompis, att det inte är bra att vara bitter. Det har jag haft som en ledstjärna i många är. Vi alla måste själva finna vägar till att ventilera sina tankar på ett konstruktivt sätt. Det är banne mig svårt, för människor är inte alltid snälla mot varandra!