Att måla fan på väggen

Brukar du oroa dig i onödan och ta ut nederlag i förskott? Det gör jag, kan inte hjälpa det. Bara det faktum att jag fortfarande lever är ju en stor anledning att inte måla fan på väggen. Jag kunde väl inte tro att sjukdomen skulle stabilisera sig när jag åkte jo-jo in och ut på avdelningen.

Jag ser alltid allt i svart, till en början i alla fall. Det är slöseri med det lilla goda humöret man har att göra så, men jag kan inte hjälpa det. Jag är den eviga pessimisten.

-Du är rädd att bli lycklig...
Vill du spara det roliga till en fredagskväll eller nåt annat kul?
Lite så är jag också....
När är du som gladast?
:tummenupp

Jag ör som gladast då jag kommer att tänka på att "det var länge sedan jag hade ångest". Där är jag inte idag.

Jag gör det men försöker ha en humoristisk vinkel. Såklart det kommer att gå åt helvete, känns det många gånger, men jag har blivit optimist i det stora hela. Jag upptäckte att jag mådde mycket bättre när jag inte tog ut så mycket i förskott, oavsett om det skulle stämma med min föreställning av det eller inte. Det är mycket i livet som jag bara låter vara och accepterar, vilket gör saker lättare.

Jag oroar mig nästan alltid för något. Är småglad ändå.

Min mamma är precis så där och det blir väldigt jobbigt för omgivningen. Därför är jag inte så själv och lägger inte över mina problem på andra, men många i min släkt är så. Antagligen lindrar det deras egna problem om andra får dom.