Ta förluster i livet

Hur tar man många förluster i livet utan att gå sönder inuti?

Jag försöker vara positiv men det tar emot. Jag anstränger mig att leva och vara "normal".
Dagligen påminns jag om att jag aldrig antagligen kommer leva det liv jag önskar ; med jobb eller studier, make och kke barn. Jag gör inte mycket på dagarna, känner ingen mening.

Har redan testat att plugga och jobba och det slutade med psykos. Allt känns hopplöst.

Jag träffade världens kille under studieperioden men fick psykos så det blev inget av det heller.

Är det inte de stora sakerna vi väntar på? Att få känna kärlek, att få kontext.

Lurar man inte sig själv? För det gäller att leva vidare trots många förluster...den som klarar det är en vinnare. Leva, inte bara existera.

Man kan inte förlora det man aldrig har haft.

Geta skrev: Man kan inte förlora det man aldrig har haft.

Men sorgen...var kommer den ifrån då?

Hur tar man många förluster i livet utan att gå sönder inuti?

Jag försöker vara positiv men det tar emot. Jag anstränger mig att leva och vara "normal".
Dagligen påminns jag om att jag aldrig antagligen kommer leva det liv jag önskar ; med jobb eller studier, make och kke barn. Jag gör inte mycket på dagarna, känner ingen mening.

Har redan testat att plugga och jobba och det slutade med psykos. Allt känns hopplöst.

Jag träffade världens kille under studieperioden men fick psykos så det blev inget av det heller.

Är det inte de stora sakerna vi väntar på? Att få känna kärlek, att få kontext.

Lurar man inte sig själv? För det gäller att leva vidare trots många förluster...den som klarar det är en vinnare. Leva, inte bara existera.

Försök tala i din tanke eller högt, var och säg inom dig; Jesus var är du mitt i allt detta, jag har ju Kaos i mitt huvud. Det kallas för bön vilket egentligen samtala med Gud, men enligt bibeln får du ett svar men kanske inte som du tänkt dig men Jesus har lovat oss ett svar.Så gå i sovrummet och prata med farsan däruppe

Jag tror det krävs en ihärdig sökande för att kunna få ett klart svar som man kan bejaka vidare,! Att kunna separera det förlorade och det upphittade från varandra är nog en stor vinst man kan göra i livet, att äntligen kunna känna att ngt positivt sker inombords när man efter detta mischmasch kan fortsätta gå vidare i livet.

Man behöver ha ett klart mål över vad man letar efter? För min del är det så att jag tror många försöker gå genvägar genom andra, istället för att söka inombords efter ngt oupptäckt. Men man måste träna och söka obönhörligt efter sitt svar.

Jocke,

Jag tror jag letar efter kontext, en känsla av samhörighet/sammanhang. Och så kärleken förstås. En annan person kan inte rädda mig, men väl vara ett stöd.

Men du har rätt att man behöver söka svaret inombords...