Milton Friedman sa redan på 70-talet att man inte kan kombinera fri invandring med en välfärdsstat. Man måste välja. I Sverige har vi de senaste decennierna i princip valt fri invandring.
När välfärdsstaten försvinner finns det bland annat ingen sjukersättning att tillgå.
Vi får bli tiggare eller så får våra anhöriga försörja oss.
Gnälla kan vi inte göra för då blir vi kallade rasister, nazister och fascister.
Notera att majoriteten egentligen inte har något att förlora på att välfärdsstaten försvinner. Majoriteten är fullt frisk och har ett arbete att gå till.
Nu kommer välfärdsstaten inte försvinna över en natt utan det blir en långsam process.
Men jag undrar ändå hur ni ser på att välfärdsstaten försvinner?
Ser inga tecken på det ännu. Men en stor grupp invandrare som inte försörjer sig själva blir en påfrestning i Sverige. Alexander Bard har råkat i blåsväder, när han framförde att svarta personer i större grad skulle försörja sig själva istället för att gå på socialbidrag. Med anledning av Black lives matter- BLM.
Välfärdsstaten kommer inte att försvinna. Den är en organism som förökar sig själv och per automatik blir större och större. Visst, de flesta kanske jobbar, men de får också bidrag. Över barnfamiljerna regnar det manna och nya bidrag droppar in flera ggr om året. Sverige har en av de högsta skatterna i världen och de verkar som om folk inte förstår kopplingen mellan skatter och bidrag. Först ska vi betala in bortåt hälften av vår inkomst i skatt, sedan ska vi ansöka om att få tillbaka pengarna som då kallas för bidrag. Fördelningspolitik kallas det för.
Svenska politiker älskar svaghet och offer eftersom dessa utgör sinnebilden till varför välfärdsstaten behövs. Fast egentligen skiter man i mormor Selma på äldreboendet som drabbas av corona och dör. Hon hade ändå slutat att vara produktiv och förvandlats till en ovälkommen extrakostnad.
Invandrare behövs eftersom de utgör en bas för välfärdsstatens fortsatta existens.
