Jag har gedigen erfarenhet av folk med intellektuella funktionsnedsättningar, som det så fint heter. Jobbade med sådana i nästan sju år och en person från min före detta sysselsättning var med och åt mat igår.
De är glada mest hela tiden då de inte förstår bättre. Något som upptar en stor del av deras tid är att hålla på med mobiltelefonen, lyssna på dansbandsmusik och gå på olika evenemang.
De kan prata om att den lokala ICA-handlaren bjuder på snittar, en per kund, det planerar de för i veckor. Sedan lägger de upp bilder på vad de äter. Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. Rubbet måste upp på Facebook.
De jag lärt känna är sociala och sitter sällan hemma ens en enda kväll i veckan. De ses hos varandra och på söndagarna spelar de Bingo-lotto. De tittar mycket på TV och följer vissa serier troget.
De tjoar och skrattar och har det bra. Jag vill vara mer som dem, jag vill också ha fullt med vänner och orka hitta på saker. Jag är avundsjuk.
