Tro på Gud/andliga upplevelser

Eftersom många som skriver här verkar ha haft eller har upplevelser som har andlig innebörd undrar jag om ni definierar er som troende? Har ni alltid sett på livet på det sättet? Om inte, när ändrades er livsåskådning?

Det verkar ju finnas en typ av psykotiska upplevelser som innebär närkontakt med andliga ting som även drabbar ateister.

Finns hos er som haft en sådan upplevelse en medvetenhet om att psykosen har inverkat på livsåskådningen? Någon typ av distans till upplevelsen som varierar med måendet. Kan man till och med tänka sig att man är troende vissa perioder men en tvivlare andra?

Åsikter? Tankar?

Japp, jag är uppvuxen i kristen miljö. När jag var 12 valde jag att bryta mig ur kyrkan (pingstkyrkan). När jag var 15 konfirmerades jag mig i svenska kyrkan och där är jag kvar. Jag har sett grejer när jag har haft psykos, men jag har inte riktigt tagit dem på allvar. Jag har varit med om en del underliga saker medan jag växte upp, så jag var andligt öppen redan. Men jag tror att jag blev lite mer kristen när jag fått mina psykoser. Allt blir så verkligt då. Dock har jag studerat världsreligionerna senare i livet och funderat mycket på hinduismen (min egentliga favvoreligion, förlåt Jesus, så är det), buddismen, judendomen, islam och kristendomen. Gillar egentligen alla religionerna, men jag tillhör endast en.

Innan min första psykos bröt ut hade jag en stark upplevelse
som gjorde att jag blev troende. Det har nog hållit mig uppe
under många år. Numera vågar jag även släppa in tvivlande
tankar. Jag dras till det andliga fast tron är inte så absolut
utan innehåller mycket undran.

Jag kallade mig för ateist innan psykosen men nu förstår jag varför. Jag tyckte att folk som stod för religion var dogmatiska och inskränkta. Jag anser nu att Jesus var en upplyst människa som sa bra saker och som talade i metaforer. Man måste ha uppnått nåttsånär inre frid och känna kärlek för att kunna tolka det som Jesus sa.

Men sen efter psykosen var jag med om en del händelser som har gjort att jag börjat tro på en högre makt som är god. Jag har fått mycket hjälp från böcker som "The Secret" av Rhonda B. och "Lev livet fullt ut" av Eckhart Tolle, och "En ny jord" av honom också.

Jag har förstått att det gäller att inte söka det övernaturliga, att vilja se andar och att ha speciella övernaturliga krafter, utan istället ha båda fötterna fast på jorden, ta hand om sig själv, kroppen och allt, och känna kärlek och tacksamhet. Det är sann andlighet.

Om man får se Guds ansikte så faller man död ner
har jag för mig att det står i bibeln.

Jag lämnade Svenska Kyrkan för 25 år sen. Folk frågade varför jag lämnade och svaret var att jag frågade mig själv varför jag var med. Kanske inte så lämpligt att va med i kyrkan som dialektisk materialist.