Jag märker själv att det jag skriver inte håller för tidens tand, utan det blir att jag måste bli mer elastiskt på att utnyttja den ögonblick man lever i, stund för stund. Har nog svårt med att planera vartenda detalj, men varför ska andra bestämma över en.
Jag tycker att vi uppvisar ett motsägelsefullt attityd, där det lärs ut på vilken sida vi ska möta fienden eller vännerna. Jag tycker det är fruktansvärt med prestige, förödmjukelse hamnar divisionenunder. Så nu tycker jag att samhället ska avge tydliga signaler på vad man kan acceptera, för som jag alltid har sagt, man kan inte leva genom andra.
Så nu funderar jag faktiskt på om Gud är den allsmäktige vi ska följa, tillåt mig tvivla på den punkten.
Vars är världen på väg?
