Ja, egentligen är denna tråd urklippt ur en redan existerande tråd, men ni får läsa det här istället.
Ursäkta, men jag är absolut inte främmande för att öppna mitt hem för några som inte har husrum på natten!
Sedan må ni säga vad ni vill. I början av 1990 talet tog jag hem uteliggare och gav dem för det första en sen måltid och på den tiden blev det givetvis fiskpinnar, ris remouladsås och skirat smör och kokta gröna ärtor.
De fick sova i en tältsäng i vardagsrummet. De fick även ta en dusch om de ville och fick med sig något nytt i sin egen förpackning. Antingen kalsonger eller strumpor, för att det är svårt att hitta på second hand.
Det var bara en som tog någonting och jag letade reda på honom dagen efter och frågade, varför tog du den röda tuschpennan?
Jo, sade han, Banankompaniet behövde den. Han jobbade med andra ord i frihamnen där bananbåtarna lade till. :rotfl
Jag bara skrattade åt honom men fick tillbaka tuschpennan.
Det var två jag inte lät sova över, den ene för att han var psykiskt instabil, egentligen behövde han psykiatrisk vård men han gick. Den andre visade när han knäppt upp jackan och han pekade på pistolen som var nedstucken i byxlinningen. Jag sade till honom jag tolererar inte vapen i min lägenhet. Han gick men jag skickade med honom en grå militär Olle mot kylan den natten.
En annan som sade att han mött Jesus i fängelset, gick igenom min lägenhet och han öppnade även köksklockan för att leta i den.
Han sade vid frukostbordet där han likaväl som de andra fick kaffe och smörgås och han sade, nu vet jag var du har dina pengar. Saken är den att i ett köksskåp låg Dollarsedlar till ett värde av 8000kr. Jag sade bara vad bra då! Jag tittade inte på skåpet var de låg och han gick. Då kikade jag i skåpet och pengarna låg kvar.
Jag gick på rösten jag hade inom mig till Östra Nordstan där det då var öppet dygnet runt och då också tillåtet att röka. De satt de bostadslösa längs väggarna vid nedgången till centralstationen och jag gick förbi raden och tittade på dem som satt där. Den jag tittade på sade rösten om det var rätt, rösten sade, han är det. Jag frågade om jag fick sitta ned och bjöd honom på en cigarrett. Alltid en man för att jag hade då redan ett förhållande och i princip fanns det inga kvinnor där.
Om han var nykter frågade jag honom om han var intresserad av att sova i en tältsäng med möjlighet att duscha, de följde alltid med hem.
Vi fick då gå hem till mig för att det fanns vid den tidpunkten ingen kollektivtrafik som gick dit där jag då bodde.
Om det har sovit över folk som dödat, säger jag bara ja, det har funnits sådana som fått sova över.
Om någon gjorde så med en främling idag, skulle den som gjorde det antagligen få en vän för livet.
Jag kan bara lyckönska dem alla en God Jul.
Författare till inlägg
