Att frigöra sig från en religiös uppväxt

Jag läste nyss på ett annat forum på nätet om patienter som har råkat ut för liknande saker som jag råkat ut för; också från personal inom psykiatrin. Det var visserligen inte i Sverige i och för sig, men oavsett, så tycker jag att det är hemskt när människor som redan befinner sig i ett sårbart tillstånd, blir utsatta för omvändelseförsök mot sin vilja av folk som borde veta bättre.

Det kan vara lite farligt med tro på onda andar också. Jag misstänker att människor kan bli mer skadade än hjälpta om omgivningen försöker utföra en exorcism. Något regelrätt försök till exorcism har jag visserligen aldrig råkat ut för själv, men att religiösa människor sagt åt mig att jag är besatt av demoner har jag däremot varit med om. Det hjälpte mig inte det minsta utan ledde bara till att jag fick extra mycket religiösa grubblerier som blev svåra att ta sig ur. Det behöver man inte när man redan mår dåligt.

Lirya, vilken röra du varit med om. Jag är uppvuxen i ett "andligt" dock ICKE kristet hem. Men för 6-7 år sedan så blev jag kristen. Det var ingen annan än jag själv som tog det beslutet, Gud ledde mig och jag ville följa honom, om han nu ville ha mig. Och det ville han uppenbarligen, och det var ju tacksamt

Lirya skrev: Hennes man talade om för mig att min psykos var guds straff för att jag hade försökt läsa religionsvetenskap, och att enda vägen till hälsa gick genom att bekänna mina synder, be gud om förlåtelse och naturligtvis gå med i deras sekt. När jag sa nej till det, fick jag en lång utskällning.

Dummaste jag hört. Gud straffar inte en på det sättet. Det där att bekänna sina synder som en väg till säker hälsa, är ju total bogus. Bekänna sina synder gör man, inte för att få en god hälsa, men för att man SJÄLV vill få det rätt ställt med Gud. Jag blev en gång utskälld av en präst för att jag upprepade en fråga flera gånger, för jag inte förstod hans svar. Tur att det inte Jesus är som t.ex. denna prästen.

Lirya skrev: (Min kristna psykiatrisjuksköterska var snällare på det sättet, för hon skällde åtminstone aldrig ut för mig för min inställning. Däremot fick hon mig att gå ner på knä och försökte få mig att säga efter henne, att jag nu tog emot Jesus som min frälsare. Hon började gråta när jag vägrade säga det).

Detta är också helt idiotiskt. Att ta emot Jesus som sin frälsare, är ett VAL varje människa SJÄLV får göra. Att be en bön för sakens skulle gör ju ingen skillnad. Att ta emot Jesus är främst en viljeförändring. Tyvärr är det så att en del människor har tappat greppet om det hela. Det din sjuksköterska skulle göra om hon ville att du skulle bli kristen är att be för dig och berätta för dig (om du ville höra) om Jesu kärlek. Något annat kan man inte göra. Pressa på någon sin tro är inte att evangelisera. Det är utpressning!

Lirya, jag hoppas att du kan lämna allt detta bakom dig. Tyvärr har kristen tro blivit något förslavande för dig istället för något befriande, och det är jättetråkigt att höra. Jesus vill vi ska vara fria, han kom för att sätta oss fria, inte för att förslava.

Lycka till på din resa!

Jag har varit tvungen att frigöra mig från en kristen kompis. Hon blev så kontrollerande.
Hon ville inskränka mitt liv.

Återigen, tack för era svar. Det är tråkigt med bekanta som vill inskränka ens liv; som på något sätt vill omyndigförklara en som om man inte var kapabel att fatta sina egna beslut. Jag förstår behovet av att avsluta kontakten med en sådan person.

Hur kan kristna vara tvärsäkra på att de ha rätt och har hittat sanningen?

Geta skrev: Hur kan kristna vara tvärsäkra på att de ha rätt och har hittat sanningen?

När båda sidor har väldigt rätt, så som jag ser det!

Matt. 7:12