En fråga till er som jobbar!

MIN RESA MED JEHOVAS VITTNEN
En dag hittar jag mig själv vid köksbordet skrattande diskuterande olika strumpbyxkvaliteer för jobb i ”tjänsten”, Jehovas vittnens begrepp för att knacka dörr, vintertid. Jag som inte ens bar kjol frivilligt för ett halvår sedan?

Det började i oktober 2019. Det ringer på dörren och en liten näsa sticker in i min dörrspringa:
– Världen ska gå under!
Det är sagt snabbt, så snabbt att jag måste ta en sekund att bearbeta vad hon sa.
– Varför då? Är mitt förvirrade svar. Tydligen är detta en raggningsreplik som fungerar på mig.
– Det tar ett tag att förklara, vill du gå en Bibelstudiekurs, hör jag näsan säga bakom dörren. Givetvis vill jag det. Jag får en gul broschyr med förnamn och telefonnummer på. Hon vänder fram baksidan. Jehovas vittnen, står det. Jag reagerar inte. Näsan ler.
En vecka senare ser jag rakt in i ögonen på ett livs levande vittne, en sextioårig kvinna med diskret smink, i stiligt kort grått hår, i mörka kläder, och med tjocka strumpbyxor i fotriktiga gore-tex-skor med mjuk klack. Det sista stämmer inte, hon hade faktiskt fina läderstövletter. Hon säger senare att hon samlar på skor.

Hon är ”världens trevligaste person”, men varvar med att spydigt sticka på en del saker.
– Svenska Folkbibeln? Den har jag ALDRIG hört talas om! (Sveriges näst vanligaste Bibelöversättning).
– Familjegudstjänst med dopänglar? Så ni sätter familjerna före Gud? (Dop in i kyrkan).
Hon förklarar efter några timmesbesök varje onsdag att hon ska resa bort ett par veckor för att hälsa på vänner i Sydamerika. Det tar mig lång tid före jag inser att alla ”vänner” i Sydamerika inte är hennes vänner. Det är ”Jehovas vänner”, bröder och systrar som är Jehovas vittnen.
Hon berättar att hon är pionjär. På Jehovas-språk betyder det ungefär ”en som knackar dörr väldigt mycket”. Hon säger att i mitt fall; undertecknad är ogift och bor i en etta, är det rimligt med att gå i tjänsten 20 timmar per vecka. Undrar vad Försäkringskassan skulle tycka om det? Det skulle motsvara ett halvtidsjobb. Hon lägger till att jag kan friskrivas om jag har social fobi. Vittnen jobbar ofta bara halvtid för att ha tid att gå i tjänsten mest möjligt.
Jag lider av kognitiv dissolvans. Jehovas vittnen upptar all min tankeverksamhet. Jag har två hjärnor som jag inte kan kombinera. Min uppfostran i Svenska kyrkan är väldigt annorlunda Jehovas vittnen. Jag överväger möjligheten att avsluta, även fast jag inte vill. Jag kommer på mig själv med tankar att familj och vänner hastigt ska gå bort; för att jag utan problem ska kunna ansluta mig till Jehovas vittnen. Det är inte sunda tankar. Vad jag än gör eller inte gör, varje timme varje dag tänker jag ”vad skulle Jehovas Vittnen tänka om det här”? Det är inte friskt. Min samtalskontakt säger ”du är på väg att indoktrineras”.
Texterna i böckerna repeterar namnet ”Jehova” där det normalt står Gud eller Herren och att ”en del kanske inte vill att du ska studera Bibeln” och viktigheten att ”du ska göra det du tror på”, alltså underförstått bli ett vittne. Till det att man ska umgås personer som gör rätt, alltså vittnen, och inte personer som är onda, det vill säga de världsliga. Inkluderat alla ”normala” kristna troende. Oavsett om de är så goda i vanliga ögon sett ser vittnena dem som onda. Ursäkta; ”Bibeln” ser dem som onda, det är viktigt. Det är bara Jehovas vittnen som kommer till paradiset, Edens lustgård efter det slutgiltiga kriget Harmageddon. Efter det ska gud Jesus styra, med litet g, till skillnad från Jehova Gud med stort G. Jag får aldrig frågan om jag vill bli ett vittne. Det förväntas jag vilja, även fast jag flera gånger sagt att jag inte kommer ansluta.

Jag frågar vad de gör med homosexuella?
– Om man vill leva homosexuell kanske man ska välja att inte välja att bli ett Jehovas Vittne, säger näsan vid mitt köksbord. Det är vad man lever ut som är fel, inte inre känslor och tankar. Celibat, alltså.
– Samma regler som om man inte är gift! Säger näsan tolerant leende. Sen är det där med att kvinnor ska lyda män. Näsan skulle passa bra som äldste i församlingen tycker jag, men hon får inte för hon är kvinna. Inte heller får vanliga vittnen ta nattvarden, bara de 144 000 som kommer till himlen efter Harmageddon. Hon säger jag ska utgå ifrån att jag inte kommer till himmelen och att Jesus nog inte har tid att ta en selfie med mig. Dumt. Jag som tänkte jag skulle få intervjua honom.

Hon säger att jag alltid är välkommen på möten i Rikets Sal. Men jag tror ju inte på det? Jehovas vittnen kommer inte till himmelen, de ska leva i paradiset på jorden i all evighet. Helvetet finns inte, det är ju sympatiskt.
– Men om vår sol blir en supernova då, frågar jag? Då brinner vi ju upp?
– Gud har nog tänkt på det, svarar näsan.
Jag får bara ledande frågor som man ska svara ”ja” på. Men en sak gnager i mig: skulle en god Gud verkligen kräva två oberoende vittnen (haha) för att de ska tro på ett sexuellt utnyttjat barn?

PS Strumpbyxor i ull är de strumpor som är bäst för tjänsten vintertid. DS

Varför jag inte kommer bli ett Jehovas vittne – även om jag vill
Halv tolv på natten försöker jag sova. Det lyckas inte, istället spinner hjärnan vidare på min krönika om Jehovas vittnen.
– Vi vet ju inte hur det gick! Säger deltagaren på jobbet. Du måste skriva en uppföljare så vi får reda på hur det går, om du blir ett vittne!
På nätterna då jag inte somnar brukar många mer eller mindre kloka saker skvalpa runt i hjärnskålen. Inatt blir det ett uppslag för en ny krönika; varför jag inte kommer bli ett Jehovas vittne – även om jag vill.

Varje vecka sedan oktober kommer hon en timme och har Bibelstudie med mig. Varje gång tänker jag ”nej nu kommer hon igen”, sedan medan hon är där att ”man kanske skulle bli vittne ändå?” Och varje gång tar det en halvtimme efter hon gått och sen tänker jag ”vad skönt att hon gick, hur tusan ska jag bli av med henne?” Men jag får mig inte till ett avslut.

INGET ATT SE FRAM EMOT
Nyår, påsk, valborg, 1 maj, mors dag, fars dag, nationaldagen, midsommar, födelsedagar, advent, Lucia, jul… som Jehovas vittne har man ingenting generellt att se fram emot, de firar bara sin version av påsk; utan att man får ta nattvarden, om man inte är bland de 144 000 som ska till himmelen efter Harmageddon. Nattvarden är något av det jag uppskattar mest i Svenska kyrkan. Det har istället egna påhittade högtider inom familjen. Bröllopsdagar är okej. I praktiken skulle detta för mig innebära att jag inte längre får träffa en stor del av släkten, som jag träffar bara på jul och då någon fyller år. Jag är också dopfadder åt min systerson, det skulle vara att bryta det löftet.

Som feminist är det svårt att smälta att man förväntas lyda män – även då de har fel. Man förväntas att underkasta sig en man, även om mannen är naturligt undergiven. Detta inkluderar alla män, sin egen man och ledare. Kvinnor får inte heller leda möten i Rikets Sal. Man får inte göra militärtjänst, eller ens civiltjänst. Man får inte engagera sig politiskt, man får inte ens rösta! Och man förväntas att rensa ut olämplig litteratur och filmer samt musik ur samlingen som inte följer JWs läror. Barnen får således inte läsa Harry Potter då det finns andar och magi där.

FÖRVÄNTAS OFFRA SITT LIV
Man förväntas gå på samtliga möten i Rikets Sal och ha ett jobb på bara halvtid för att kunna gå på predikoturer, gå i tjänsten, knacka dörr eller stå med vagnen 20 timmar i veckan. Personer som lämnat eller uteslutits från JW behandlas som luft. Vittnen får inte ens säga hej till dem då det ”kan vara första steget till vänskap”. Detta enligt tidningen Vakttornets instruktioner. Ett Jehovas vittne får inte ta emot blod i sjukvården, även om det skulle innebära att de avlider. Detta gäller även vittnenas barn, även om lagar stiftats för att rädda barnens liv, om det skulle hänga på blodet.

Jag vill inte att fler ska bli vittnen och jag tror inte på paketet de presenterar. Jag vill inte gå på möten i Rikets Sal eller gå i tjänsten, jag vill bara ha Bibelstudier med en egen lärare i all evighet. Skulle jag gå i tjänsten 20 timmar i veckan ,som de tycker är lämpligt i mitt fall, skulle jag gå in i väggen och mista min sjukersättning. Sen är jag ju bisexuell och det tycker de inte om. Man får inte vara sambo eller ensam med en man om man inte är gift med honom, detta för att förhindra möjlig ”otukt”. Man själv, kläder och hemmet ska vara rent och prydligt. Ytterligare en sak jag inte kan leva upp till.

Jehovas vittnen menar att att Jesus hängdes på en tortyrpåle, inte ett kors. Och ”kristenheten”, det vill säga ”normala kristna” automatiskt är onda om de inte är vittnen. Men, menar jag, det finns ingenting som säger att man inte skulle kunna lyda Bibeln till 100 procent, utan att vara ett vittne, om man nu skulle vilja det. Därmed faller incitamentet att begränsa sitt liv till denna fundamentalistiska sekt.

Jag har 2 vänner som är mormoner, båda 2 är bedårande personligheter. Som de är och i sitt värv. De är några av mina bästa vänner och mycket rara och smärta. Jag skulle 1000 000 000 gånger hellre bli mormon än Jehovas vittne. Men Josef Smith hittade kopparplåtsr med 3e testamentet....hade Gud skrivit och lagt ner dem där eller what? Många barn - I like, positiv grundsyn - I like. Trevliga mormoner - I like.

Amandara skrev: Jag har 2 vänner som är mormoner, båda 2 är bedårande personligheter. Som de är och i sitt värv. De är några av mina bästa vänner och mycket rara och smarta. Jag skulle 1000 000 000 gånger hellre bli mormon än Jehovas vittne. Men Josef Smith hittade kopparplåtsr med 3e testamentet....hade Gud skrivit och lagt ner dem där eller what? Många barn - I like, positiv grundsyn - I like. Trevliga mormoner - I like.

Mormonerna ville döpa mig efter tredje mötet. De sa jag hade så bra koll att jag inte behövde mer undervisning före dopet. Seriöst...?

Jag har ingen som helst dragning till sekter, och det är skönt. Gillar ju inte att vara tillsammans med andra människor, utan är en ensamvarg.