Alla ifrågasätter mig. Kristna som ateister till muslimer och satanister. Jag är så fel i mina åsikter och min tro, jag är en riktigt outsider. Jag har länge haft en känning om att jag skulle vara som Jesus eller någon ny profet. Kanske skickade änglarna mig hit ner för att plågas och sedan föra deras ord vidare.
Men jag tror också att jag är en kättare. En demon som predikar fel livsstil. Sex innan äktenskap är helt okej, man SKA ha sex för NJUTNINGENS skull och att all kärlek är underbart, även mellan två män eller två kvinnor. Jag brinner för dessa frågor, tror att Gud är kärleken och jag dyrkar den, men inte som de gör. Gud är ett annat ord för kärlek, hur kan man då säga att kärlek mellan två kvinnor vore fel? Fast de flesta verkar ju definera den högre makten som den dömande Guden, men det tror inte jag på.
Antingen är jag här för att förändra kristendomen såsom Jesus och Martin Luther gjorde, eller så är jag sänd direkt från helvetet för att förvirra.
Jag har så mörka tankar, som att om Gud nu vill att vi ska vänta med att ha sex innan äktenskapet så kan jag nog inte gå med på det. Jag tillhör nog djävulen.
Svart och vitt är Gud och Satan, två motpoler som behöver varandra för att kunna existera. Måste det vara absolut svart eller absolut vitt, var är gråskalan? Och snälla kan någon berätta, vad är egentligen rätt respektive fel sett från båda sidorna? Hur ser det vita ut egentligen och vad är riktigt jävla svart?
Jag våndas, det är i alla fall något som är sant. Jag känner till det svarta inom mig, men jag blir blind när jag tittar ut. Det enda jag vet är att rött förenar, rött är både himmel och helvete. Jag undrar ibland varför jag slutade skära mig.
