Man blir aldrig vuxen i mammas ögon. Ringde idag och var glad, men mamma sa att jag lät sjuk. Aldrig kan jag göra henne glad. Jag berättade att vården är ute efter mig, men hon blev ledsen. Hur göra rätt? Jag misstänker att LPT är överhängande och det stressar mig. Jag tvingas ta till våld, inget val, endast tvång. Jag är fredlig, men blir farlig om jag trängs. Nedrans "vård".
