Hur hanterar ni en mammas eller pappas eller någon som stod er nära, bortgång?
Min mamma gick bort när jag var nästan 10 vilket jag inte bearbetade så bra när det väl hände... det är på senare år jag har gråtit och nu bor jag på ett behandlingshem sedan ca 2.5 månader tillbaka och har här pratat lite om det. Hon stod mig så nära min mamma och jag längtar efter hennes kärlek ofta... Fan mamma jag vill inte att du ska vara borta.
Ja det här är svårt för mig, eg vill jag nog inte leva utan henne.
Hur gör ni?
Min pappa dog -03, och jag vet faktiskt inte hur jag hanterar det. Det som jag tycker är skönt nu är att jag enbart tänker och kommer ihåg allt bra vi hade. Den dagen han dog så var det som om att alla gräl och fula ord försvann.
Jag har läst att när någon med schizofreni drabbas av dödsfall av närstående så kan det utlösa självmordsförsök. Jag vet inte om det orsakas av depression eller om det är andra mekanismer, men personer med schizofreni är väldigt känsliga för dödsfall.
Det som jag tycker är så svårt vid schizofreni
och dödsfall är att det är knappt möjligt att fatta
att någon är död. Det kallas väl chocktillstånd men
att det varar så länge är ett problem.
