Varför är kontakt med föräldrar ett krav från psykiatrin?

Min psykoterapeut och läkare uppmuntrade mig att ha mindre kontakt med mina föräldrar.
Hon ansåg att de inte var bra för mig.

Vad jag vet så var det bara våren år 1990 till sommaren år 1992 när jag var på mentalsjukhuset som psykiatrin hade kontakt med min mamma. Sen dess har psykiatrin nog inte brytt sig om min mamma eller att jag ska ha kontakt med mina anhöriga.

Jag låter dem som gått vidare, rest in peace!

något sånt här krav har jag aldrig hört talas om. de försöker bara köra med dig.

En gång i tiden, var jag en ensamvarg och gick mest för mig själv med mina tankar, men oftast hittade jag även då kontakter, mest med folk man hade träffat på sjukhuset, där vi hade sjukdomar gemensamt. Det var liksom en brytning i livet, där jag återigen anknöt till den yttre världen s.a.s

Det mest adekvata ordet är sökare.