Min syster ställer upp fast hon ofta har saker att göra. Nu skulle jag behöva hjälp med att stoppa in täcket i lakanet, eller vad det heter. Jag försöker, men får inte in det ordentligt, det blir knöligt. Men det kan jag väl inte ringa och be om hjälp med. Får sova utan täcke då.
När jag gick sjukvårdsbiträdesutbildning, fick jag lära mig att bädda. Vi hade många timmar bäddning och gärna två och två. Det går på ett vips att bädda en sjukhussäng, när man är två.
Ibland får jag byta sängkläder själv på avdelningen, ibland gör personalen det. Jag bäddar som en påse nötter, men jag brukar inte ligga under täcket, jag ligger med den där grå filten över mig.
Jag ligger inte någon till last, jag klarar mig själv tack och lov. Enda gången jag behöver hjälp av mina syskon är när jag ska flytta. Det klarar jag av naturliga skäl inte själv, men det gör ju ingen. Jag är både stolt och glad att jag kan sköta mitt liv själv. Allt ifrån ekonomi till städning och hygien. Det är hunden som håller mig uppe och igång.
