Hur ser din familj på dig?

Hur ser din familj på dig? Jag själv var en av de populärare barnen tills jag blev ca 11-14 år, har hänt mycket dåliga saker under uppväxten kortfattat, det gjorde att jag fick värre människosyn för varje år som går även om jag är fullt medveten om att det finns bra människor där ute, jag blir inte särskilt förvånad längre vad människor gör/känner/tycker osv... Däremot när familjen & släkten gör riktigt fula saker tillsammans bakom min rygg mot mig utan minsta skam i kroppen så kan jag inte annat göra än att fundera... Man kan liksom svälja ifall okända människor eller deras kompisar gör/känner/tycker en viss sak, men detta är något helt annat... Nu är jag inte rädd längre ifall min familj eller släkt skulle få reda på det mest värsta/skandalösa om mig, det känns som att jag har helt enkelt gått vidare (Även om jag låtsas bry mig om de pga psykiatrin har tidigare tvingat mig till att umgås med dem, nu vet jag inte om de tvingar mig längre), har bara inte tagit steget att flytta långt bort.

Hur ser din familj och släkt på dig?

Jag har en mamma som inte vill veta av mig. Men jag bryr mig inte. Hon lämnade mig när jag var tre år, sen dess har hon inte hört av sig, förrän tills härom året.

Det är helt Ok. Har bara kontakt med min systers familj och en kusin.

Totalt oälskad utav min släkt och min mamma! Pappa och på hans sida av släkten känner jag inte till för jag har aldrig träffat dom.

Har inte träffat min släkt på min mammas sida sen i början av 2000-talet och min mamma träffade jag sist gång för runt 10 år sedan.

Sköt dig själv och strunta i andra - attityd, är det i min släkt! Typ, var och en får klara sig så bäst man kan. Räkna inte med stöd/hjälp från oss i din släkt - attityd, ungefär så är min släkt!

Har dragit mig undan. Undviker kalas och sånt så mycket jag kan.

Varför?