Cider skrev: Det var modigt av dig att berätta. Verkar som hon tog det bra. Anade hon inget? Även om hon blev jätteledsen kanske hon blev tacksam att du berättade senare, när hon fått smälta det?
kanske hon anade, men förträngde för hon ville inte tro det. och när hon inte fått någon bekräftelse lade hon ner tanken.
men jag vill inte leva just nu. jag vet att det är dumt att säga och blir orolig. men så känns det. får inte agera.... lägger mig i sängen och drar täcket över huvudet. somnar.
