Min mamma är en sådan där typisk person som håller på med "victim blaming". T ex när jag blev rånad och misshandlad för några år sedan, sa hon "om du inte hade haft hörlurar på dig, hade det aldrig hänt." Jaha, tack för den kommentaren, jävla rövhål.
Hon har alltid ställt överdrivet höga krav på min prestation. T ex fick jag G+ på mitt första prov i biologi i högstadiet. Jag var nöjd, det var inte hon. "G+? Det var väl inget bra!" Återigen, tack för den kommentaren, jävla kärring.
Eller när jag klarade körkortsteorin på första försöket, hade fel på fyra eller fem frågor. "De frågor som du inte klarade måste du plugga mer på!" istället för att säga "Grattis!" som en vettig människa.
Dessutom är hon som en förvuxen tonåring. Smäller i dörrar när hon är sur, lägger på i örat och så vidare. Hon respekterar mig inte när det gäller min hunds uppfostran, eller mina saker. (Hon läste min dagbok och snokade i mitt rum när jag var barn/tonåring. Hon slängde även min dator i grovsoprummet.) Hon säger att respekt är något man förtjänar och jag förtjänar inte hennes respekt.
Ibland undrar jag varför jag ens har kontakt med henne.
