Varit på anställningsintervju-Jobbigt!!

Om man vill bli förtidspensionerad, så ska man
berätta om sin schizofreni och sina psykoser.
För det blir man ögonaböj, så fort som man avslöjar
sig.
Om man däremot kan hålla sig i skinnet och sköta
ett arbete, så gäller det att hålla tyst.

aspie skrev:

AnnKatarin skrev: Jag tror att jag skulle säga det till chefen (rektorn i mitt fall). Om någonting skulle hända så vill jag att någon ska veta vad det handlar om.

Det beror på arbetsmarknadssituationen. Ifall det är svårt att få jobb, ska man vara tyst. Men ifall det finns massor av lediga tjänster på branchen, kan man fundera på en större öppenhet.

Men tycker du att är det för sent att berätta om sjukdomen först ifall någonting börjar hända, eller ifall arbetet på något sätt är för påfrestande och borde omplaneras?

Ja, det tycker jag är försent för jag kan ibland inte förklara att det är en psykos utan vanföreställniongarna mm tar över *suckar tungt*.
Lärarjobb finns det ganska många, men inte i mina ämnen. Men jag kommer arbetsträna först, så det löser sig säkert med tiden. Jag skulle dock inte rekommendera att man ska berätta för sina kollegor. Det räcker med chefen.

Anställning och tillstånd. Hälsa och tacka? På en anställningsintervju frågade hon (förhörsledaren) mig om vilken sorts skönlitteratur man läser o.s.v. helt off-topic oväsentligheter. Jag gick inte dit igen utan fixade superekologiskt teknikansvar i stället så att det inte är jag som spyr ut avgas och förstör världen enbart pga. prat. Jag promenerar till kontoret i stället för att spy ut avgas och förstöra den här världen enbart pga. meningslösa tretimmarsmöten där jag bara ska förhöras och mjölkas på hur jag tänker så att vad som sagts och gjorts kan förträngas när någon jobbar med att bara byta ut orden (typ politiker).

PSR skrev:

Figuren skrev: Kanske inte just dom som är schizofrena räknas in i den gruppen eftersom vi ställer till problem förr eller senare. Och dölja sin schizofreni är så gott som omöjligt i det långa loppet.

Det är inte vi som ställer till problem i sådana fall. Det som kan hända är att vi blir otroligt utfrysta eller något värre. Alla kan göra bort sig då och då - det är allmänmänskligt. Schizofreni går att dölja det är jag helt säker på. Inte om man är tvärpsykotiskt förstås men lite gränspsykotisk kan man säkert vara och sträva på så gott man kan.

Jo, jag ställer till det för mig själv. Min verklighet blandas av en inre fantasi som jag sen säger så att det blir helt pannkaka av alltihop. Jag blir också sån att jag tar avstånd från arbetskamrater och går och sätter mig för mig själv så de tycker att jag är konstig som en enstöring. Kan inte vara social längre stunder för då börjar jag bara svamla. Blir aggresiv och så är hela cirkusen igång med utfrysning och mobbning och omplaceringar. Just nu har jag börjat känna av vissa symptom och tror jag kommer att få en psykos längre fram har fått mord i sinnet.

sannes crazy world skrev: Hej alla vänner!I fredags var jag på anställnings intervju.Var så nervös.Tänkte hela tiden på vad jag skulla säga och inte säga om min sjukdom.Det är svårt,man kan inte(tyvärr) berätta för mycket om sin sjukdom.Det kan bli helt fel.Sen har jag varit borta i från arbetslivet i över 10år,och känner att nu vill jag ut igen.Fick en funderare när jag var nere på banken.Banktjänstemannen sa till mig att jag kommer inte ha mycket kvar när jag blir pensionär på grund av min sjukersättning.Som är så låg.På grund av sjukdom har jag flera gånger fått sluta på jobb.Lika trist varje gång.Nu denna gången kändes det riktigt bra.Vi får se om jag får jobbet.Var 10 man om platsen.Är bibliotekarie så det finns inte så många arbeten inom detta område.Huvudsaken att det känns bra!Godnatt alla "vänner" Mvh Sanne

Det låter ju fantastiskt att vara bibliotikarie när man har schizofreni en lugn arbetsplats. Men hur klarar du att läsa böcker ? Kan du koncentrera dig på vad du läser ?

Figuren skrev:

sannes crazy world skrev: Hej alla vänner!I fredags var jag på anställnings intervju.Var så nervös.Tänkte hela tiden på vad jag skulla säga och inte säga om min sjukdom.Det är svårt,man kan inte(tyvärr) berätta för mycket om sin sjukdom.Det kan bli helt fel.Sen har jag varit borta i från arbetslivet i över 10år,och känner att nu vill jag ut igen.Fick en funderare när jag var nere på banken.Banktjänstemannen sa till mig att jag kommer inte ha mycket kvar när jag blir pensionär på grund av min sjukersättning.Som är så låg.På grund av sjukdom har jag flera gånger fått sluta på jobb.Lika trist varje gång.Nu denna gången kändes det riktigt bra.Vi får se om jag får jobbet.Var 10 man om platsen.Är bibliotekarie så det finns inte så många arbeten inom detta område.Huvudsaken att det känns bra!Godnatt alla "vänner" Mvh Sanne

Det låter ju fantastiskt att vara bibliotikarie när man har schizofreni en lugn arbetsplats. Men hur klarar du att läsa böcker ? Kan du koncentrera dig på vad du läser ?

Ja det går bra när man inte är allför splittrad.Det kan ju ställa till det i bland.Men annars är det en lugn arbetsplats.Trivs bra med tystnaden,men ochså att kunna ge råd och att vara social.Det jobbiga har varit när de "inre demonerna"kommit igång.Har jobbat på många ställen i Sverige.Men när jag blir sjuk kan jag inte gå ut alls och det ställer till.Mvh Sanne