Jag tål inte att jobba. Har varit iväg och föreläst som Peer i en dag med återhämtningstema. Varit igång 7 timmar per dag och varit tvungen att jobba med huvudet genom att föreläsa, diskutera, lyssna och ge respons.....sovit dåligt båda nätterna inför....och nu ett vrak.....för ett tag. Tills jag fått vila, använda mig av mina mer eller mindre konstruktiva coopingstrategier som hetsätning.... Jag behöver återhämta mig efter återhämtningsutbildningen! Det var kul och intressant men var det värt det? Jag är erfarenheter och kunskaper rikare....vänner rikare....men det kostar i lidande. Ibland måste man ge sig utanför sin comfortzone och det gjorde jag nu. Men jag är rätt bra på att ge mig utanför min comfortzone.....har väggar otaliga gånger i livet. Lidande..... Men jag vill vara med! Dra mitt strå till stacken. Bidra. Utvecklas. Känna att man lever....Det är svårt att säga vad som är rätt och fel.....men jag har fått fatta MINA beslut....göra MINA misstag.....och ta konsekvenserna. Jag går min egen väg på gott och ont.
Vår skrev: Känns som de i mitt team/sjukvården inte ser allvaret i min sjukdom..de påtalar jobb just för att jag tidigare har pluggat på högskolan. Hur kul är det att jobba med ett massivt stresspåslag hela tiden...
Det är svårare att klara ett jobb än studera. Studier är självständiga, men oftast inte arbeten.
Ja precis admin, jag håller med. Jag arbetade ca ett halvår innan jag fick ny psykos. Så arbete skrämmer mig. Tur att jag inte gjorde fatala misstag (jobbade inom vård), jag gick med psykos till jobbet. Men eftersom jag är högfungerande och försöker mitt bästa tror man att jag är arbetsför... Jag är i bästa fall studieför, praktik eller 25% jobb.
