En fråga till er som jobbar!

Jag har sysselsättning och trivs med det i jämförelse med att vara hemma jämt! Visst de vet väldigt lite om funktionshinder, jag kanske är aningen klumpig, men oftast menar jag väl! Fördomar finns överallt!

Hur blir man normal då? Härmar dom. Pratar, tycker och gör likadant som dom?

Normalt folk härmar andra. Tänk på alla som är PK idag. Men jag tror att det är omöjligt för oss. Vi är inga kameleonter.

Precis Geta. Och som psykiskt sjuk är man för sårbar för att umgås med andra. Ofta är det så iaf. Man passar inte in i apornas skränande flock längre.

Har alltid känt mig utanför flocken med dess sociala koder!

Jag har aldrig haft nån önskan att vara normal eller platsa in i nån grupp. Jag har alltid varit och är alldeles för vild och samtidigt egen för det. Men folk in real life uppfattar mej som mycket sympatisk och därför har jag lättare att få positiv feedback och stöd och råd och hjälp. Man får tillbaka det som man ger. Sedan kan vissa tycka att jag är för mycket av en bråkmakare. Men det är att jag är känslig och det är pga min känslighet som jag känner empati och sympati. Så trampar man på min känslighet lär det bli bråk.