Jobb jobb och jobb

Mer
3 år 3 veckor sedan #1326813 av koi
Svar från koi i ämnet Jobb jobb och jobb
Bra idé
Mer
3 år 3 veckor sedan #1326842 av Admin1
Svar från Admin1 i ämnet Jobb jobb och jobb
Självständiga jobb är nog bäst med inte mycket samarbete med andra och inte mycket stress. Arbetsterapeuter är experterna på arbetsförmåga, så en diskussion med en arbetsterapeut kan vara bra.
Mer
3 år 3 veckor sedan #1326843 av koi
Svar från koi i ämnet Jobb jobb och jobb
Tack. Ska göra det
  • IM
  • Besökare
  • Besökare
3 år 3 veckor sedan #1326911 av IM
Svar från IM i ämnet Jobb jobb och jobb
Skratta gott, vid börjar jaga spöken komiskt när man tänker på det också även om det inte i hallucinationen.
Mer
3 år 3 veckor sedan #1326921 av Cosmos
Svar från Cosmos i ämnet Jobb jobb och jobb
När jag gick på AMI och arbetstränade ville man därifrån att vi skulle berätta om vår sjukdom redan på intervjun till praktiken. En av dem var med på intervjun och kollade av hur man valde att lägga fram det. Jag sade nästan ingenting. Ville helst berätta om mina positiva sidor och vad jag var bra på. Tidwb gav mig rätt på den punkten.
Mer
3 år 3 dagar sedan #1332361 av Duppedu
Svar från Duppedu i ämnet Jobb jobb och jobb
Usch, jag arbetstränade på slutna arbetsmarknaden (eller vad det kallas). En secondhandbutik där vi sjuka o utslagna tränade upp vår förmåga. Jag jobbade där gratis i 1,5år och sista halvåret heltid med mycket ansvar (tog hand om nyanlända, introducerade, öppnade, stängde, räknade kassor och hade hand om facebooksidan) så ville inte chefen anställa mig pga hon var rädd för att jag skulle bli galen. Både ams och fk satt helt frågande och blev sur på henne. Hon sa åt mig att ingen som nånsin visste om min historia skulle känna sig trygg att anställa mig.

Då blev jag sur, började plugga till sjuksköterska och jobba som timvikarie på ett demensboende istället. Ibland känner man igen sig i demenssjukdomen, när någon sitter och pratar med sig själv. Det känns som att jag förstår det på ett annat sätt än de flesta.

Jag tycker att jag förtjänar ett givande o fint liv trots min diagnos. Nästan alla människor jag träffar visar sig ha någon slags upplevelse eller sjukdom i bagaget. Alla passar inte överallt, eller klarar av att jobba, men diagnosen i sig ska inte vara det som gör oss handikappade. Jag kan tala om att jag varit sjuk eller att jag krashade men jag går inte in på detaljer som sätter igång folks fantasi.