Här ser jag ju något iallfall, som verkar ha blivit bättre de senaste åren.
Vad glad jag blir för er skull - ni som nu är betydligt yngre än jag!
För när jag läste på universitetet gick det inte alls så bra. Jag var helt utlämnad åt mig själv. Inget stöd hade jag hemifrån heller. Där ansåg de att... "En vuxen människa ska arbeta och inte sitta i skolbänken".
Så mina studieskulder blev bara större och större - men mina poäng växte inte alls i samma takt. Efter tre och ett halvt års studier hade jag bara klarat av 70 poäng. Sedan har jag bara läst någon enstaka kurs. Fast nu var det längesen sist.
Ändå ångrar jag inte att jag fick lära mig, det jag lärde mig. Mest av allt lärde jag mig kritiskt tänkande. Och det är väldigt viktigt och nyttigt, tycker jag.
Men om jag hade fått någon form av stödperson då, så hade jag säkert kunnat organisera mina studier bättre... Och haft mera så kallad självdisciplin. Det tror jag. Som det nu var, så fattade jag inte att man måste plugga varje dag för att hinna med i studietakten - och veckan före en tenta kopplade jag av istället för att läsa dag och natt. Sen gick jag på tentan och kunde knappt svara på en endaste fråga.
- Något magert... Milt talat! som en lärare kommenterade en av mina inlämnade skrivningar en gång <!-- s:oops: --><img src="{SMILIES_PATH}/icon_redface.gif" alt=":oops:" title="Embarassed" /><!-- s:oops: -->
... Så detta med att kunna få hjälp i samband med högskolestuder - det låter jättebra, tycker jag.
