Ett bet av ett Hund Bett Abstrakt

Borgarskolans fadäs

Sony en finnig gammal furste. Har en gälle grodda i munnen. Jag sitter högt upp i ett torn.
Avgränsat salarna. Där har jag min frid. Förutom nån avstickare som skall pendla in i ett avgränsat
Skol rum. Annars är det utsikten jag och klockan. Gentemot stadsbibliotekets omnejd. I syltan lever Hans. Och hans familj. Under stränga premisser. Gör man fel får man ångra sej. Och en del reprimander åkallas. Från hans vatten sprängda hjärnhjässa. Han är högljud och om och kring sig med sina maneér. Han lever som en fjolla urvuxen sin skol overall. På högljud lånad tid. Styr och domderar. Hans elakhet är kall. Bitter, och rå. Och är kontrollstyrd. Och hela omvärlden är
I honoms sinne daktat och färdig packat. Lurad av gentemot sig själv. Endast ett geni kan åstadkomma de. Hans Nilsson. Stolen är hans via auktoritet och sitter man där som liten.
Knäade eller juckade min bror på fåtöljen innan han steg vidare till den mindre soffan.
Skotte var min mammas favorit choklad och hon kurade i den mindre soffan å då lätt jag de förbli så och använde den större soffan. Hon älskade Engelska serier med glamour. Och Robert Broberg som
Hon tyckte liknade Hans eller som han kallas Hasse. En gång gjorde hon en gräslig macka med leverpastej och fläskade på med otroligt skikt. Hon bad mig en gång att hon skulle smörja in mej med olja. Det var inte särskilt gästvänliga epiteter detta och ogillades skarpt. Eller när vi var vid Gässie ridklubb och jag gick ned från en trappa till en bunker och urinen där stank likt ammoniak då lät
Jag föräldrarna höra detta i en strof fast mer än en gång ingen underdrift. Vi övnings körde ca 15 g.g.r
I 120km/h på motorvägg. Där jag stod bakom ratten. För att förflyta tiden spela vi en hel del golf plus schack. Med trevlig bohemisk schack klocka. Jag besudlade dem fullständigt med pedagogiska tydningar och dom såg sönder vittrade ut nästan som avskräde. I Lund var vi ca 10 g.gr med Lugis klubb i handboll inkluderades i hallen (Viktoria stadion). Plus tävlings mannar trupp i badminton.
Jag hade å göra med sistnämnda. Jag slaktade en från lugi en gång då jag inflikade zen meditation i själva konceptet. Men inget varar för evigt så ej heller den hypotesen och jag snarare sjangserade med tiden. Och jag blev rent av såttig. Även om jag med åren (långt, efter) ville ge sken av något annat så stod jag o mötte mig inför mitt öde. Och jag blev bevisad trots. Att jag trodde annat.
T.e.x med en kontakt person och man sprang som en löv helt borta från spelets sfär. I skolan var de väldigt traumatiskt t.e.x på gympa lektionen att den som klippt sej skulle ha spö i nacken. Så på detta
Vis lärde jag mej att hitta sociala strategier. Sociala fobi strategi. För att förmildra dessa omständigheter. Så var det med allt egentligen. De mesta var så påtagligt och koncentrerat fixerat.
Att jag tappade greppet lite till det optimala adekvata. Att man gjorde avkall på ens egenskaper och förminskade sej själv för att inte råka illa. På något sätt. Det vore för ödesdigert. Jag va i alla fall rädd. Ty det som framhärdade var påtagligt. Jag kröp ihop korpulent på alla sätt och vis år efter år efter år. Och tiden gick så långsamt. Så det tog emot. Jag fick katatoniska problem. Jag blev så hårt kuvad och inräkna min känslighet. Och den ekvationen blev svår. Men få men illvilliga antagonister.
Som fungerade som Monday warriors. Att de satte kaffet i vrångstrupen mer gärna än hellre och bistod sig själv på detta sätta för att inte backa i det problematiska för min del. Att njuta av annans rädsla. Psykopatiska personer väljer gärna ut en liten fläck med antagonister som symbios parasit och låter resterande världen vila. Och lojalitet infinna sej. Jag befann mej på ett HVB-hem och drack noll kaffe. Den delen tog jag igen senare. Den lilla detaljen som inte var så liten efter några år. Ty jag hade en arsenal kaffe koppar i/till min historia. Ett rejält omfång. Bibeln lätt jag läsa senare. Med ett bihang av differenta slags utgåvor av ett par genres. Mesta dels fantasy en del Engelskt och så bibeln
Föresten som jag hann läsa 2 och halv gång. Förr var ju bibeln opium åt folket nu har det fallit åt sidan och förskjutits mot annat ”bättre”. Som det verkar. Folk blir mer lättsinniga med tiden. Och antingen de ena eller det andra. I mellanöstern man klart solklart massakrerar varann som i Insell skolskjutningarna m.m.

Min mamma hade en pudelrockares hår men rött rostigt. Hon hade en syster Sofia.
Och två brödrar bredvid. Bengt och Dan. Två hyvens krabater. En gång så sprutade Bengt ner
En hel tåg kuppe med öl i förtvivlan. Han var nog väldigt olycklig som jag kan ha haft drag av efter som arvsmassa. Han var rakt på sak och raljant Dan medan Bengt var vek men finkänslig. Han var mera intresserade av fraterniserande minglande och badminton förstås som jag. Medan Dan var mer hård och kall som ofta tedde sej till militären det militära

Miranda Lambert bland andra! Oortodoxt!

Tycker inte militärer är hårda och kalla. De var föregångare när det gäller ledarstilen att ta tillvara förmågor och utveckla färdigheter.