Någonstans måste mitt liv räknas.
Någonstans lämnar jag avtryck.
Någonstans kan jag göra nytta.
Snart, är det min tur, att flyga.
Snart, är det dags för ridån att falla.
Snart, vaknar även jag till liv.
Orostankar: var ska jag jobba? Var ska jag bo? Var ska jag finna ro?
Jag tror på 2020, jag tror det ska lösa sig.
Tror jag kan bidra, med något. Hur litet det än är. Tror jag kan växa, hur hopplöst det än må vara.
Någonstans, finns ett spirande hopp.
Någonstans, reflekteras ett ljus, i tusen prismor och faller på mig.
Och dig....
