Vi har alla ett visst medansvar för våra medmänniskor.
Min flickvän tog sitt liv. Och självklart grubblar jag på hur det hade kunnat stoppats.
Vi har alla det största ansvaret över vårt eget liv.
Men i vissa stunder då vi kan vara svaga av olika anledningar behöver vi mycket stöd från nära och samhället.
En del har inga nära. Då är samhällets ansvar desto större.
Varje liv är ovärderligt. Allt liv ska respekteras.
Numera grubblar jag inte över det som hände. Jag bara hoppas att hennes liv hon hann leva här på jorden innehåll även glädje och att hon hann upptäcka saker medans hon levde. Jag glömmer henne aldrig, hennes skratt och hennes mat. Jag fick världens goaste katt av henne som jag fortfarande har kvar. Jag skämmer bort honom varje dag. Den katten blir bortskämd med massor av kärlek och Sheba.
Ingen vet vad som händer efter att vi dör. Det är en sak som är sann. Eftersom vi inte vet det så kan faktiskt allting vara möjligt.
Jag vill leva! Med leva menar jag att skratta och gråta och bli accepterad av andra. Och det vill jag göra länge. Jag vill förmedla det till andra att livet är värt att leva trots allt mörker och ondska. På så sätt hedrar jag min förra flickväns allt för tidiga död!
Potte-Boa Jösse skrev: Jag vill leva! Med leva menar jag att skratta och gråta och bli accepterad av andra. Och det vill jag göra länge. Jag vill förmedla det till andra att livet är värt att leva trots allt mörker och ondska. På så sätt hedrar jag min förra flickväns allt för tidiga död!
