Vad tyckte ni om programmet i Kropp&Själ om schizofreni?

Det var intressant att psykologen tog upp det här med anknytning
till anhöriga som barn som en viktig del i uppkomsten av schizofreni
ur miljösynpunkt.

Det var schizofreniförbundet som tog över. Medlemmar på Viska är för
skygga på grund av stigmatiseringsrisken.
Jag tyckte att Schizofreniförbundet och dess föräldrar dominerade för
mycket. I många studier har det visat sig att psykoserna har minskat
hos schizofrena om kontakten med föräldrarna har tunnats ut.

Jag skall börja ge mina barn omega 3...
om detta kan göra så det blir mindre risk för
dem att utveckla sjukdomen är det kanon!
Inga biverkningar heller på omega 3, de kanske
blir snillen i skolan med, vem vet!

Är imponerad över människor som kan
formulera sig om sina upplevelser... jag kan
inte tala om mina IRL eller ens formulera dem
rätt vid frågor... jag kan först på distans (några
månader efter) tänka lite klarare över situationen
och tänka klokt och kanske kunna formulera mig
i ord.. lättare att prata då än nu...

intressant program i övrigt..

kram kram

/bonnie..

Med Dig som mamma blir de säkert snille.

Här går det att lyssna på programmet igen...
Kropp&Själ om schizofreni[/url:2tftfnto]

De talades för lite om hur man håller psykoserna stången.

Från postad kommentar på inlägg av Rakel Lundgren

Att medicinera eller inte medicinera? Det är frågan!

Hur ska man få ”behövande” att medicinera?

Man måste få ett jakande svar på frågan: varför ska/måste jag medicinera?

Man måste alltså vara positiv till medicinering.

Hur/varför blir man det?

Medicineringen måste kännas meningsfull.

Hur blir den det?

Varför ska jag medicinera? Varför måste jag?

Har man accepterat att leva isolerad och samtidigt inte vara symptomfri kommer frågan att bli svår att svara jakande

Vill man istället leva mitt i samhället tillsammans med alla andra kanske svaret blir jakande.

Förstår man även att alla andra kanske kräver att man ska medicinera för att man ska kunna leva tillsammans i en gemenskap blir svaret tydligare.

Det måste med andra ord kännas bättre att leva tillsammans än att leva ensam.

En gemenskap inkluderande alla andra måste alltså till. En dylik gemenskaps-tillvaro måste kännas meningsfull.

Hur blir den det?

När man får prova på gemenskapen kommer tilliten och förtroendet för en (depå)medicinering att växa.

Men en för jobbig medicinering ger ingen tillräcklig mening i gemenskaps-tillvaron.

Om istället meningen och upplevelsen av gemenskaps-tillvaron stärks, accepteras medicinen lättare.

Sätt till alla klutar att stärka meningen i gemenskaps-tillvaron, vilket innefattar t.ex. jobb/praktik, personliga relationer och ordnad samvaro

Sätt till alla klutar att anpassa medicineringen till individen.

Under den jobbiga ” depåtiden” måste föregående punkt också vara uppfylld.

En ”rätt” inställd medicin är grunden som gör det möjligt att komma vidare.

av: anonym

Det är nog väldigt få här på Viska som är emot medicinering eller
funderar på att inte medicinera, men mediciner är inte allt.