Läsvärt.

www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=3781

Rent etiskt är det penibelt svårt att säga att man säger att man äger sitt liv, när det samtidigt är till låns! Vem kan avgöra att man vill undvika förnedringen och smärtan? Dem anhöriga kan säga att man smiter från sitt liv, samtidigt som man föds ensam så dör man ensam, så det är inte så enkelt som debattartikeln vill göra gällande! Myndigheter och vårdnadshavande instanser ska enligt artikeln besluta om vilka insatser som ska vidtas, men vad gör vi då med deppressioner och dementa människor? Eller personer med ALS? Kan man sitta där och tycka synd om sig själv? Jag vill hävda att ingen anhörig vill se sin älskade försvinna in i den eviga dimman och vara helt inkapabel att klara sig själv. Här på spalten är det några som kanske inte mår så bra? Men kan ju iof sig hurtfriskt heja på och önska att dem ska må bättre i framtiden. Naturligtvis är uppmuntran bra, man måste lära sig att ta beslut, och chansa med vad som känns rätt att meddela sin omgivning med. Konsekvenserna måste man ändå alltid ta själv, så varför inte ge sig hän och försöka förändra sitt liv, men ofta kan det vara en fråga om en mognadsfråga? Artikelberättaren ville att man själv skulle avgöra, om man kan vara människa och äga sitt liv, därmed tar han ställning, till att man själv ska avgöra så långt det är möjligt, att själv påverka sitt liv, utan moraliska distinktioner. 8O

Jag skrev en kommentar till artikeln, nämligen en text jag skrev för flera år sedan. Den är fortfarande dagsakuell och detta angående vem som har rätten till ens liv och i förlängningen ens gener.

Ni får kommentaren här;


GENER


Fråga? Skall vi acceptera att företag som tar patent på våra gener, att de har exklusiv rätt till dem? Det skulle i förlängningen kunna vara så att företag behandlade människor som sin egendom.

Exempel, ett brev till en förälder skulle kunna utformas så här;

Tyvärr, herr Olsson er ansökan om anstånd med att betala er 14 årige sons och i förlängningen er tre åriga dotters rätt att existera, har förfallit i och med att ni har gjort kontraktsbrott genom att ni inte har betalat den årliga avgiften för dem .
Att ni har förlorat ert arbete kan vi inte ta hänsyn till. Vi kommer därför att anlita kronofogdemyndigheten och polis om ni själva inte kommer med barnen och lämnar in dem på lämpligt sjukhus. För att vi skall kunna ta deras organ för transplantation till högstbjudande på offentlig auktion , ni förstår ju att i dagens läge är ju inte organ så högt värderade, men eftersom er son är näst intill är avbetalad så räknar vi med att endast behöva ta hans hornhinna på höger öga.
Vi kommer däremot att ta er dotters samtliga organ för att kvitta skulden.
Vi förväntar oss att ni kommer senast den tredje i nästa vecka till sjukhuset Naziholmen2. Vi får påminna om att kapseln med Botulintoxin som vi opererade in i er och er fru som säkerhet, kommer att aktiveras vid midnatt natten till den fjärde, varje försök att ta bort den kommer att misslyckas. Har ni betalat skulden efter att vi skickade detta medelande ber vi er bortse från detta brev.

Med vänlig hälsning från VU i Läkemedelsföretaget U.P.A.

Vem kan äga rätten till ditt liv?
Kan man äga rätten till en annan människas liv?