Man begynner virkelig å merke forskjellen mellom den rikeste middelklassen i Europa og de fattige i Norge også. Man klager på alle de ikke arbeidende psykiatripasientene rundt om i kommunene som burde vært sysselsatte. Det var bedre før, men man burde besøke mentalsykehus ca 1950 for å se hvorfor det var slik.
Det amerikanska samhället är inget föredöme. Bättre om fler amerikaner besökte och levde i Europa. USA behöver reformeras på många olika sätt och gå mot Europa. Man kan inte ha världens rikaste land och samtidigt ha ulandsförhållanden i delar av landet.
Jag jobbade 8 månader som au-pair i London. Det var utvecklande och fantastiskt på många sätt. Dessutom fick jag en bild av hur det är att vara underklass. I och för sig har jag det i Sverige också men till bättre lön.
I den nuvarande debatten om den accelererande våldsbrottsligheten i vårt land hävdas det att jämlikhet är bästa lösningen. Sverige sägs vara världens mest jämlika land eftersom inkomstklyftorna är de minsta i hela västvärlden. Så något måste vara knas.
Basinkomst är dömt att misslyckas. Människan är lat av naturen och skulle inte lyfta ett finger om 13.000 kr skulle segla ner från himlen varje månad. Inte jag heller. Vem skulle betala? Eller skulle kanske våldsbrottsligheten minska eftersom alla skulle känna sig så jämlika? Frågorna är många?
