Mindfulness kan leda till ångest och depression (SVT)

Jag utövar en slags mindfulness, eller försöker. Jag har fått förväntansångest. Jag syter för att gå och träna och ta promenader och känner och tänker på hur jobbigt det kommer bli. Istället försöker jag vara här och nu och känna hur det verkligen känns istället för förväntningar om jobbigt som förmörkar sinnet. Tänker hur skönt just det här steget är på promenaden, att det går bra. Hur jag kan svänga fritt med armarna och känna hur stark och funktionsduglig jag ändå är. Försöker se resurserna istället för oförmågor och ett berg av bekymmer. Jag har varit rätt så bra på att vara i nuet i decennier men jag känner igen den här förväntans/prestationsångesten från förr. Så jag har försökt skramla fram strategier för hur jag hanterade det då. En slags mindfullness som jag kan men som försvunnit.

memphis skrev: Det står i artikeln att alla psykologiska metoder kan leda till ökad ångest och depression. Inget unikt för mindfullness alltså. Saker kommer upp till ytan, och då kan man tillfälligtvis må sämre.

Så kan det verkligen vara! Och slutligen kan det bli till något positivt! Då jag arbetspraktiserade var det med en som jag trodde ljög väldigt ofta. Och efteråt hade jag rädslor av detta att hen var psykopat. Sedan hade jag PTSD av dessa minnen. Men slutligen blev allt detta till en läkandeprocess i och med att jag lärde mig att lögner inte är farliga. Och inte vara på helspänd utan slappna av. Jag lärde mig även ljuga gränslöst. Alltså inte att jag är mytoman och hela tiden ljuger. Men kan krydda berättelser och ljuga om saker som vanligt folk. Det är i sig en befrielse. Nu lever jag mera i nuet. Utan att jag analyserar sånt som sägs.

En annan sak som jag lärt mig och som verkligen hjälpt mig senaste åren. det är att jag inte sitterihop med mina päron utan är en vuxen individ. Och jag gör vad fan jag vill!

Lätt man är barn till päronen hela livet. Läste en dikt där man beskrev föräldrarna som en jägare som har barnen, pilarna i sitt koger, men som de måste dra upp och skjuta iväg när det är dags.

Det är väl så att för föräldrar kan barnen behandlas som barn hela livet. Någonstans behöver var och en stå på egna ben.

Mycket bra skrivet Zoidar... håller helt med dig! Sedan om jag till exempel hade starta egen firma. Då skulle jag inte rådfrågat med dem innan. Jag är som sagt vuxen men pallar nog inte med egen firma på sikt. Det är skönt att vara fri utan krav på att prestera för att ha mat på bordet.

Det kan vara plågsamt att umgås tätt med sina föräldrar, om de själva har psykiska problem. Mina föräldrar blev gamla och det har inte varit svårt för mig att klara mig själv sedan de dog.

Det var 8 % som fick biverkningar av mindfulness och meditation. Men de flesta läkemedel ger minst detta eller mer. SSRI kan också ge ökad ångest initialt.